Psalms 89
1 Maschil of Ethan the Ezrahite. I will sing of the mercies of the LORD for ever: with my mouth will I make known thy faithfulness to all generations.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 For I have said, Mercy shall be built up for ever; thy faithfulness shalt thou establish in the very heavens.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 I have made a covenant with my chosen, I have sworn unto David my servant;
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 Thy seed will I establish for ever, and build up thy throne to all generations. (Selah)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 And the heavens shall praise thy wonders, O LORD; thy faithfulness also in the assembly of the holy ones.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 For who in the skies can be compared unto the LORD? who among the sons of the mighty is like unto the LORD,
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 A God very terrible in the council of the holy ones, and to be feared above all them that are round about him?
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 O LORD God of hosts, who is a mighty one, like unto thee, O JAH? and thy faithfulness is round about thee.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Thou rulest the pride of the sea: when the waves thereof arise, thou stillest them.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Thou hast broken Rahab in pieces, as one that is slain; thou hast scattered thine enemies with the arm of thy strength.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 The heavens are thine, the earth also is thine: the world and the fulness thereof, thou hast founded them.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 The north and the south, thou hast created them: Tabor and Hermon rejoice in thy name.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Thou hast a mighty arm: strong is thy hand, and high is thy right hand.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 Righteousness and judgment are the foundation of thy throne: mercy and truth go before thy face.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Blessed is the people that know the joyful sound: they walk, O LORD, in the light of thy countenance.
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 In thy name do they rejoice all the day: and in thy righteousness are they exalted.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 For thou art the glory of their strength: and in thy favour our horn shall be exalted.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 For our shield belongeth unto the LORD; and our king to the Holy One of Israel.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Then thou spakest in vision to thy saints, and saidst, I have laid help upon one that is mighty; I have exalted one chosen out of the people.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 I have found David my servant; with my holy oil have I anointed him:
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 With whom my hand shall be established; mine arm also shall strengthen him.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 The enemy shall not exact upon him; nor the son of wickedness afflict him.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 And I will beat down his adversaries before him, and smite them that hate him.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 But my faithfulness and my mercy shall be with him; and in my name shall his horn be exalted.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 I will set his hand also on the sea, and his right hand on the rivers.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 He shall cry unto me, Thou art my father, my God, and the rock of my salvation.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 I also will make him [my] firstborn, the highest of the kings of the earth.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 My mercy will I keep for him for evermore, and my covenant shall stand fast with him.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 His seed also will I make to endure for ever, and his throne as the days of heaven.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 If his children forsake my law, and walk not in my judgments;
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 If they break my statutes, and keep not my commandments;
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 Then will I visit their transgression with the rod, and their iniquity with stripes.
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 But my mercy will I not utterly take from him, nor suffer my faithfulness to fail.
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 My covenant will I not break, nor alter the thing that is gone out of my lips.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Once have I sworn by my holiness; I will not lie unto David;
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 His seed shall endure for ever, and his throne as the sun before me.
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 It shall be established for ever as the moon, and [as] the faithful witness in the sky. (Selah)
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 But thou hast cast off and rejected, thou hast been wroth with thine anointed.
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Thou hast abhorred the covenant of thy servant: thou hast profaned his crown [even] to the ground.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Thou hast broken down all his hedges; thou hast brought his strong holds to rain.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 All that pass by the way spoil him: he is become a reproach to his neighbours.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Thou hast exalted the right hand of his adversaries; thou hast made all his enemies to rejoice.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Yea, thou turnest back the edge his sword, and hast not made him to stand in the battle.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Thou hast made his brightness to cease, and cast his throne down to the ground.
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 The days of his youth hast thou shortened: thou hast covered him with shame. (Selah)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 How long, O LORD, wilt thou hid thyself for ever? [how long] shall thy wrath burn like fire?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 O remember how short my time is: for what vanity hast thou created all the children of men!
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 What man is he that shall live and not see death, that shall deliver his soul from the power of Sheol? (Selah) (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Lord, where are thy former mercies, which thou swarest unto David in thy faithfulness?
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Remember, Lord, the reproach of thy servants; how I do bear in my bosom [the reproach of] all the mighty peoples:
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 Wherewith thine enemies have reproached, O LORD, wherewith they have reproached the footsteps of thine anointed.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Blessed be the LORD for evermore. Amen, and Amen.
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
