Psalms 83
1 A Song, a Psalm of Asaph. O God, keep not thou silence: hold not thy peace, and be not still, O God.
En sång, en psalm av Asaf.
2 For, lo, thine enemies make a tumult: and they that hate thee have lifted up the head.
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 They take crafty counsel against thy people, and consult together against thy hidden ones.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 They have said, Come, and let us cut them off from being a nation; that the name of Israel may be no more in remembrance.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 For they have consulted together with one consent; against thee do they make a covenant:
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 The tents of Edom and the Ishmaelites; Moab, and the Hagarenes;
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Gebal, and Ammon, and Amalek; Philistia with the inhabitants of Tyre:
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Assyria also is joined with them; they have holpen the children of Lot. (Selah)
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Do thou unto them as unto Midian; as to Sisera, as to Jabin, at the river Kishon:
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 Which perished at En-dor; they became as dung for the earth.
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Make their nobles like Oreb and Zeeb; yea, all their princes like Zebah and Zalmunna:
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Who said, Let us take to ourselves in possession the habitations of God.
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 O my God, make them like the whirling dust; as stubble before the wind.
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 As the fire that burneth the forest, and as the flame that setteth the mountains on fire;
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 So pursue them with thy tempest, and terrify them with thy storm.
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Fill their faces with confusion; that they may seek thy name, O LORD.
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Let them be ashamed and dismayed for ever; yea, let them be confounded and perish:
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 That they may know that thou alone, whose name is JEHOVAH, art the Most High over all the earth.
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
