Psalms 81
1 For the Chief Musician; set to the Gittith. A Psalm of Asaph. Sing aloud unto God our strength: make a joyful noise unto the God of Jacob.
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Take up the psalm, and bring hither the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Blow up the trumpet in the new moon, at the full moon, on our solemn feast day.
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 He appointed it in Joseph for testimony, when he went out over the land of Egypt: [where] I heard a language that I knew not.
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 I removed his shoulder from the burden: his hands were freed from the basket.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 Thou calledst in trouble, and I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Hear, O my people, and I will testify unto thee: O Israel, if thou wouldest hearken unto me!
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any strange god.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 I am the LORD thy God, which brought thee up out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 But my people hearkened not to my voice; and Israel would none of me.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 So I let them go after the stubbornness of their heart, that they might walk in their own counsels.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 Oh that my people would hearken unto me, that Israel would walk in my ways!
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 I should soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 The haters of the LORD should submit themselves unto him: but their time should endure for ever.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 He should feed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock should I satisfy thee.
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
