Psalms 78
1 Maschil of Asaph. Give ear, O my people, to my law; incline your ears to the words of my mouth.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I will open my mouth in a parable; I will utter dark sayings of old:
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Which we have heard and known, and our fathers have told us.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 We will not hide them from their children, telling to the generation to come the praises of the LORD, and his strength, and his wondrous works that he hath done.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 That the generation to come might know [them], even the children which should be born; who should arise and tell [them] to their children:
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 That they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments:
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that set not their heart aright, and whose spirit was not stedfast with God.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 The children of Ephraim, being armed and carrying bows, turned back in the day of battle.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 And they forgat his doings, and his wondrous works that he had shewed them.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Marvelous things did he in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He clave the sea, and caused them to pass through; and he made the waters to stand as an heap.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 In the day-time also he led them with a cloud, and all the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 He clave rocks in the wilderness, and gave them drink abundantly as out of the depths.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Yet went they on still to sin against him, to rebel against the Most High in the desert.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 And they tempted God in their heart by asking meat for their lust.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Yea, they spake against God; they said, Can God prepare a table in the wilderness?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Behold, he smote the rock, that waters gushed out, and streams overflowed; can he give bread also? will he provide flesh for his people?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Therefore the LORD heard, and was wroth: and a fire was kindled against Jacob, and anger also went up against Israel;
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 Because they believed not in God, and trusted not in his salvation.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Yet he commanded the skies above, and opened the doors of heaven;
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 And he rained down manna upon them to eat, and gave them of the corn of heaven.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Man did eat the bread of the mighty: he sent them meat to the full.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He caused the east wind to blow in the heaven: and by his power he guided the south wind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 He rained flesh also upon them as the dust, and winged fowl as the sand of the seas:
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 So they did eat, and were well filled; and he gave them that they lusted after.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 They were not estranged from their lust, their meat was yet in their mouths,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 When the anger of God went up against them, and slew of the fattest of them, and smote down the young men of Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 For all this they sinned still, and believed not in his wondrous works.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Therefore their days did he consume in vanity, and their years in terror.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 When he slew them, then they inquired after him: and they returned and sought God early.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 And they remembered that God was their rock, and the Most High God their redeemer.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 But they flattered him with their mouth, and lied unto him with their tongue.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 For their heart was not right with him, neither were they faithful in his covenant.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 But he, being full of compassion, forgave [their] iniquity, and destroyed [them] not: yea, many a time turned he his anger away, and did not stir up all his wrath.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 And he remembered that they were but flesh; a wind that passeth away, and cometh not again.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 How oft did they rebel against him in the wilderness, and grieve him in the desert!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 And they turned again and tempted God, and provoked the Holy One of Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 They remembered not his hand, nor the day when he redeemed them from the adversary.
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 How he set his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan;
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 And turned their rivers into blood, and their streams, that they could not drink.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sent among them swarms of flies, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 He gave also their increase unto the caterpiller, and their labour unto the locust.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 He destroyed their vines with hail, and their sycomore trees with frost.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 He gave over their cattle also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and trouble, a band of angels of evil.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He made a path for his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 And smote all the firstborn in Egypt, the chief of their strength in the tents of Ham:
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 But he led forth his own people like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 And he led them safely, so that they feared not: but the sea overwhelmed their enemies.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 And he brought them to the border of his sanctuary, to this mountain, which his right hand had purchased.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 He drove out the nations also before them, and allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Yet they tempted and rebelled against the Most High God, and kept not his testimonies;
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 But turned back, and dealt treacherously like their fathers: they were turned aside like a deceitful bow.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 When God heard [this], he was wroth, and greatly abhorred Israel:
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 So that he forsook the tabernacle of Shiloh, the tent which he placed among men;
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 And delivered his strength into captivity, and his glory into the adversary’s hand.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 He gave his people over also unto the sword; and was wroth with his inheritance.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Fire devoured their young men; and their maidens had no marriage-song.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Then the Lord awaked as one out of sleep, like a mighty man that shouteth by reason of wine.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 And he smote his adversaries backward: he put them to a perpetual reproach.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Moreover he refused the tent of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim;
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 And he built his sanctuary like the heights, like the earth which he hath established for ever.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 He chose David also his servant, and took him from the sheepfolds:
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 From following the ewes that give suck he brought him, to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 So he fed them according to the integrity of his heart; and guided them by the skilfulness of his hands.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
