Psalms 73
1 A Psalm of Asaph. Surely God is good to Israel, [even] to such as are pure in heart.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 For I was envious at the arrogant, when I saw the prosperity of the wicked.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 For there are no bands in their death: but their strength is firm.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 They are not in trouble as [other] men; neither are they plagued like [other] men.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Therefore pride is as a chain about their neck; violence covereth them as a garment.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 They scoff, and in wickedness utter oppression: they speak loftily.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 They have set their mouth in the heavens, and their tongue walketh through the earth.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Therefore his people return hither: and waters of a full [cup] are wrung out by them.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 And they say, How doth God know? and is there knowledge in the Most High?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Behold, these are the wicked; and, being alway at ease, they increase in riches.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Surely in vain have I cleansed my heart, and washed my hands in innocency;
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 For all the day long have I been plagued, and chastened every morning.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 If I had said, I will speak thus; behold, I had dealt treacherously with the generation of thy children.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 When I thought how I might know this, it was too painful for me;
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Until I went into the sanctuary of God, and considered their latter end.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Surely thou settest them in slippery places: thou castest them down to destruction.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 How are they become a desolation in a moment! they are utterly consumed with terrors.
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 As a dream when one awaketh; so, O Lord, when thou awakest, thou shalt despise their image.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 For my heart was grieved, and I was pricked in my reins:
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 So brutish was I, and ignorant; I was [as] a beast before thee.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden my right hand.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Thou shalt guide me with thy counsel, and afterward receive me to glory.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Whom have I in heaven [but thee]? and there is none upon earth that I desire beside thee.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 My flesh and my heart faileth: [but] God is the strength of my heart and my portion for ever.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 For, lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go a whoring from thee.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 But it is good for me to draw near unto God: I have made the Lord GOD my refuge, that I may tell of all thy works.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
