< Psalms 71 >

1 In thee, O LORD, do I put my trust: let me never be ashamed.
Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
2 Deliver me in thy righteousness, and rescue me: bow down thine ear unto me, and save me.
Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
3 Be thou to me a rock of habitation, whereunto I may continually resort: thou hast given commandment to save me; for thou art my rock and my fortress.
Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
4 Rescue me, O my God, out of the hand of the wicked, out of the hand of the unrighteous and cruel man.
Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
5 For thou art my hope, O Lord GOD: [thou art] my trust from my youth.
Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
6 By thee have I been holden up from the womb: thou art he that took me out of my mother’s bowels: my praise shall be continually of thee.
Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
7 I am as a wonder unto many; but thou art my strong refuge.
Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
8 My mouth shall be filled with thy praise, and with thy honour all the day.
Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
9 Cast me not off in the time of old age; forsake me not when my strength faileth.
Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
10 For mine enemies speak concerning me; and they that watch for my soul take counsel together,
Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
11 Saying, God hath forsaken him: pursue and take him; for there is none to deliver.
Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
12 O God, be not far from me: O my God, make haste to help me.
Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
13 Let them be ashamed [and] consumed that are adversaries to my soul; let them be covered with reproach and dishonour that seek my hurt.
Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
14 But I will hope continually, and will praise thee yet more and more.
Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
15 My mouth shall tell of thy righteousness, [and] of thy salvation all the day; for I know not the numbers [thereof].
Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
16 I will come with the mighty acts of the Lord GOD: I will make mention of thy righteousness, even of thine only.
Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
17 O God, thou hast taught me from my youth; and hitherto have I declared thy wondrous works.
Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
18 Yea, even when I am old and grayheaded, O God, forsake me not; until I have declared thy strength unto [the next] generation, thy might to every one that is to come.
Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
19 Thy righteousness also, O God, is very high; thou who hast done great things, O God, who is like unto thee?
Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
20 Thou, which hast shewed us many and sore troubles, shalt quicken us again, and shalt bring us up again from the depths of the earth.
Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
21 Increase thou my greatness, and turn again and comfort me.
Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
22 I will also praise thee with the psaltery, [even] thy truth, O my God: unto thee will I sing praises with the harp, O thou Holy One of Israel.
Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
23 My lips shall greatly rejoice when I sing praises unto thee; and my soul, which thou hast redeemed.
Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
24 My tongue also shall talk of thy righteousness all the day long: for they are ashamed, for they are confounded, that seek my hurt.
Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.

< Psalms 71 >