Psalms 65
1 For the Chief Musician. A Psalm. A Song of David. Praise waiteth for thee, O God, in Zion: and unto thee shall the vow be performed.
En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
2 O thou that hearest prayer, unto thee shall all flesh come.
Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
3 Iniquities prevail against me: as for our transgressions, thou shalt purge them away.
Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
4 Blessed is the man whom thou choosest, and causest to approach [unto thee], that he may dwell in thy courts: we shall be satisfied with the goodness of thy house, the holy place of thy temple.
Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
5 By terrible things thou wilt answer us in righteousness, O God of our salvation; thou that art the confidence of all the ends of the earth, and of them that are afar off upon the sea:
Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
6 Which by his strength setteth fast the mountains; being girded about with might:
Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
7 Which stilleth the roaring of the seas, the roaring of their waves, and the tumult of the peoples.
Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
8 They also that dwell in the uttermost parts are afraid at thy tokens: thou makest the outgoings of the morning and evening to rejoice.
Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
9 Thou visitest the earth, and waterest it, thou greatly enrichest it; the river of God is full of water: thou providest them corn, when thou hast so prepared the earth.
Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
10 Thou waterest her furrows abundantly; thou settlest the ridges thereof: thou makest it soft with showers; thou blessest the springing thereof.
Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
11 Thou crownest the year with thy goodness; and thy paths drop fatness.
Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
12 They drop upon the pastures of the wilderness: and the hills are girded with joy.
De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.
13 The pastures are clothed with flocks; the valleys also are covered over with corn; they shout for joy, they also sing.
Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.
