Psalms 44
1 For the Chief Musician; [a Psalm] of the sons of Korah. Maschil. We have heard with our ears, O God, our fathers have told us, what work thou didst in their days, in the days of old.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2 Thou didst drive out the nations with thy hand, and plantedst them in; thou didst afflict the peoples, and didst spread them abroad.
Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 For they gat not the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them: but thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance, because thou hadst a favour unto them.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4 Thou art my King, O God: command deliverance for Jacob.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 Through thee will we push down our adversaries: through thy name will we tread them under that rise up against us.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6 For I will not trust in my bow, neither shall my sword save me.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7 But thou hast saved us from our adversaries, and hast put them to shame that hate us.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8 In God have we made our boast all the day long, and we will give thanks unto thy name for ever. (Selah)
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9 But now thou hast cast [us] off, and brought us to dishonour; and goest not forth with our hosts.
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
10 Thou makest us to turn back from the adversary: and they which hate us spoil for themselves.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11 Thou hast given us like sheep [appointed] for meat; and hast scattered us among the nations.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 Thou sellest thy people for nought, and hast not increased [thy wealth] by their price.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 Thou makest us a reproach to our neighbours, a scorn and a derision to them that are round about us.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14 Thou makest us a byword among the nations, a shaking of the head among the peoples.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15 All the day long is my dishonour before me, and the shame of my face hath covered me,
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16 For the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and the avenger.
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 All this is come upon us; yet have we not forgotten thee, neither have we dealt falsely in thy covenant.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Our heart is not turned back, neither have our steps declined from thy way;
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 That thou hast sore broken us in the place of jackals, and covered us with the shadow of death.
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20 If we have forgotten the name of our God, or spread forth our hands to a strange god;
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21 Shall not God search this out? for he knoweth the secrets of the heart.
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22 Yea, for thy sake are we killed all the day long; we are counted as sheep for the slaughter.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23 Awake, why sleepest thou, O Lord? arise, cast [us] not off for ever.
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24 Wherefore hidest thou thy face, and forgettest our affliction and our oppression?
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 For our soul is bowed down to the dust: our belly cleaveth unto the earth.
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
26 Rise up for our help, and redeem us for thy lovingkindness’ sake.
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
