Psalms 34
1 [A Psalm] of David; when he changed his behaviour before Abimelech, who drove him away, and he departed. I will bless the LORD at all times: his praise shall continually be in my mouth.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 My soul shall make her boast in the LORD: the meek shall hear thereof, and be glad.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 O magnify the LORD with me, and let us exalt his name together.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 I sought the LORD, and he answered me, and delivered me from all my fears.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 They looked unto him, and were lightened: and their faces shall never be confounded.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 This poor man cried, and the LORD heard him, and saved him out of all his troubles.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 The angel of the LORD encampeth round about them that fear him, and delivereth them.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 O taste and see that the LORD is good: blessed is the man that trusteth in him.
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 O fear the LORD, ye his saints: for there is no want to them that fear him.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 The young lions do lack, and suffer hunger: but they that seek the LORD shall not want any good thing.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Come, ye children, hearken unto me: I will teach you the fear of the LORD.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 What man is he that desireth life, and loveth [many] days, that he may see good?
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Keep thy tongue from evil, and thy lips from speaking guile.
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Depart from evil, and do good; seek peace, and pursue it.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 The eyes of the LORD are toward the righteous, and his ears are [open] unto their cry.
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 The face of the LORD is against them that do evil, to cut off the remembrance of them from the earth.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 [The righteous] cried, and the LORD heard, and delivered them out of all their troubles.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 The LORD is nigh unto them that are of a broken heart, and saveth such as be of a contrite spirit.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Many are the afflictions of the righteous: but the LORD delivereth him out of them all.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 He keepeth all his bones: not one of them is broken.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Evil shall slay the wicked: and they that hate the righteous shall be condemned.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 The LORD redeemeth the soul of his servants: and none of them that trust in him shall be condemned.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
