Psalms 30

1 A Psalm; a Song at the Dedication of the House; [a Psalm] of David. I will extol thee, O LORD; for thou hast raised me up, and hast not made my foes to rejoice over me.

En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.

2 O LORD my God, I cried unto thee, and thou hast healed me.

Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.

3 O LORD, thou hast brought up my soul from Sheol: thou hast kept me alive, that I should not go down to the pit. (Sheol h7585)

Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)

4 Sing praise unto the LORD, O ye saints of his, and give thanks to his holy name.

I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.

5 For his anger is but for a moment; in his favour is life: weeping may tarry for the night, but joy [cometh] in the morning.

Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.

6 As for me, I said in my prosperity, I shall never be moved.

Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.

7 Thou, LORD, of thy favour hadst made my mountain to stand strong: thou didst hide thy face; I was troubled.

Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.

8 I cried to thee, O LORD; and unto the LORD I made supplication:

Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.

9 What profit is there in my blood, when I go down to the pit? Shall the dust praise thee? shall it declare thy truth?

Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?

10 Hear, O LORD, and have mercy upon me: LORD, be thou my helper.

Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.

11 Thou hast turned for me my mourning into dancing; thou hast loosed my sackcloth, and girded me with gladness:

Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;

12 To the end that [my] glory may sing praise to thee, and not be silent. O LORD my God, I will give thanks unto thee for ever.

På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.