Psalms 22
1 For the Chief Musician; set to Aijeleth hash-Shahar. A Psalm of David. My God, my God, why hast thou forsaken me? [why art thou so] far from helping me, [and from] the words of my roaring?
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 O my God, I cry in the day-time, but thou answerest not; and in the night season, and am not silent.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3 But thou art holy, O thou that inhabitest the praises of Israel.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4 Our fathers trusted in thee: they trusted, and thou didst deliver them.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5 They cried unto thee, and were delivered: they trusted in thee, and were not ashamed.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6 But I am a worm, and no man; a reproach of men, and despised of the people.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7 All they that see me laugh me to scorn: they shoot out the lip, they shake the head, [saying],
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8 Commit [thyself] unto the LORD; let him deliver him: let him deliver him, seeing he delighteth in him.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9 But thou art he that took me out the womb: thou didst make me trust [when I was] upon my mother’s breasts.
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 I was cast upon thee from the womb: thou art my God from my mother’s belly.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 Be not far from me; for trouble is near; for there is none to help.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12 Many bulls have compassed me: strong bulls of Bashan have beset me round.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13 They gape upon me with their mouth, [as] a ravening and a roaring lion.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is like wax; it is melted in the midst of my bowels.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15 My Strength is dried up like a potsherd; and my tongue cleaveth to my jaws; and thou hast brought me into the dust of death.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16 For dogs have compassed me: the assembly of evil-doers have enclosed me; they pierced my hands and my feet.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17 I may tell all my bones; they look and stare upon me:
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18 They part my garments among them, and upon my vesture do they cast lots.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19 But be not thou far off, O LORD: O thou my succour, haste thee to help me.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20 Deliver my soul from the sword; my darling from the power of the dog;
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21 Save me from the lion’s mouth; yea, from the horns of the wild-oxen thou hast answered me.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22 I will declare thy name unto my brethren: in the midst of the congregation will I praise thee.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23 Ye that fear the LORD, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and stand in awe of him, all ye the seed of Israel.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither hath he hid his face from him; but when he cried unto him, he heard.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25 Of thee cometh my praise in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26 The meek shall eat and be satisfied: they shall praise the LORD that seek after him: let your heart live for ever.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27 All the ends of the earth shall remember and turn unto the LORD: and all the kindreds of the nations shall worship before thee.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28 For the kingdom is the LORD’S: and he is the ruler over the nations.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29 All the fat ones of the earth shall eat and worship: all they that go down to the dust shall bow before him, even he that cannot keep his soul alive.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30 A seed shall serve him; it shall be told of the Lord unto the [next] generation.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31 They shall come and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he hath done it.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
