Psalms 146

1 Praise ye the LORD. Praise the LORD, O my soul.

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 While I live will I praise the LORD: I will sing praises unto my God while I have any being.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Put not your trust in princes, nor in the son of man, in whom there is no help.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 His breath goeth forth, he returneth to his earth; in that very day his thoughts perish.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Happy is he that hath the God of Jacob for his help, whose hope is in the LORD his God:

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 Which made heaven and earth, the sea, and all that in them is; which keepeth truth for ever:

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 Which executeth judgment for the oppressed; which giveth food to the hungry: the LORD looseth the prisoners;

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 The LORD openeth [the eyes of] the blind; the LORD raiseth up them that are bowed down; the LORD loveth the righteous;

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 The LORD preserveth the strangers; he upholdeth the fatherless and widow; but the way of the wicked he turneth upside down.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 The LORD shall reign for ever, thy God, O Zion, unto all generations. Praise ye the LORD.

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.