< Psalms 129 >
1 A Song of Ascents. Many a time have they afflicted me from my youth up, let Israel now say;
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 Many a time have they afflicted me from my youth up: yet they have not prevailed against me.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 The plowers plowed upon my back; they made long their furrows.
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 The LORD is righteous: he hath cut asunder the cords of the wicked.
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Let them be ashamed and turned backward, all they that hate Zion.
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Let them be as the grass upon the housetops, which withereth afore it groweth up:
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 Wherewith the reaper filleth not his hand, nor he that bindeth sheaves his bosom.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Neither do they which go by say, The blessing of the LORD be upon you; we bless you in the name of the LORD.
och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»