Psalms 129

1 A Song of Ascents. Many a time have they afflicted me from my youth up, let Israel now say;

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 Many a time have they afflicted me from my youth up: yet they have not prevailed against me.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 The plowers plowed upon my back; they made long their furrows.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 The LORD is righteous: he hath cut asunder the cords of the wicked.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Let them be ashamed and turned backward, all they that hate Zion.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Let them be as the grass upon the housetops, which withereth afore it groweth up:

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 Wherewith the reaper filleth not his hand, nor he that bindeth sheaves his bosom.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Neither do they which go by say, The blessing of the LORD be upon you; we bless you in the name of the LORD.

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.