< Psalms 10 >
1 Why standest thou afar off, O LORD? why hidest thou thyself in times of trouble?
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 In the pride of the wicked the poor is hotly pursued; let them be taken in the devices that they have imagined.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 For the wicked boasteth of his heart’s desire, and the covetous renounceth, [yea], contemneth the LORD.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The wicked, in the pride of his countenance, [saith], He will not require [it]. All his thoughts are, There is no God.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
5 His ways are firm at all times; thy judgments are far above out of his sight: as for all his adversaries, he puffeth at them.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 He saith in his heart, I shall not be moved: to all generations I shall not be in adversity.
Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7 His mouth is full of cursing and deceit and oppression: under his tongue is mischief and iniquity.
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 He sitteth in the lurking places of the villages: in the covert places doth he murder the innocent: his eyes are privily set against the helpless.
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 He lurketh in the covert as a lion in his den: he lieth in wait to catch the poor: he doth catch the poor, when he draweth him in his net.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 He croucheth, he boweth down, and the helpless fall by his strong ones.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 He saith in his heart, God hath forgotten: he hideth his face; he will never see it.
Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12 Arise, O LORD; O God, lift up thine hand: forget not the poor.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Wherefore doth the wicked contemn God, and say in his heart, Thou wilt not require [it]?
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Thon hast seen [it]; for thou beholdest mischief and spite, to take it into thy hand: the helpless committeth [himself] unto thee; thou hast been the helper of the fatherless.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Break thou the arm of the wicked; and as for the evil man, seek out his wickedness till thou find none.
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 The LORD is King for ever and ever: the nations are perished out of his land.
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 LORD, thou hast heard the desire of the meek: thou wilt prepare their heart, thou wilt cause thine ear to hear:
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 To judge the fatherless and the oppressed, that man which is of the earth may be terrible no more.
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.