Proverbs 1
1 The proverbs of Solomon the son of David, king of Israel:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 To know wisdom and instruction; to discern the words of understanding;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 To receive instruction in wise dealing, in righteousness and judgment and equity;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 To give subtilty to the simple, to the young man knowledge and discretion:
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 That the wise man may hear, and increase in learning; and that the man of understanding may attain unto sound counsels:
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 To understand a proverb, and a figure; the words of the wise, and their dark sayings.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of the LORD is the beginning of knowledge: [but] the foolish despise wisdom and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My son, hear the instruction of thy father, and forsake not the law of thy mother:
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For they shall be a chaplet of grace unto thy head, and chains about thy neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners entice thee, consent thou not.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they say, Come with us, let us lay wait for blood, let us lurk privily for the innocent without cause;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Let us swallow them up alive as Sheol, and whole, as those that go down into the pit; (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We shall find all precious substance, we shall fill our houses with spoil;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Thou shalt cast thy lot among us; we will all have one purse:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son, walk not thou in the way with them; refrain thy foot from their path:
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For their feet run to evil, and they make haste to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 For in vain is the net spread, in the eyes of any bird:
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 And these lay wait for their own blood, they lurk privily for their own lives.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So are the ways of every one that is greedy of gain; it taketh away the life of the owners thereof.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom crieth aloud in the street; she uttereth her voice in the broad places;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 She crieth in the chief place of concourse; at the entering in of the gates, in the city, she uttereth her words:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 How long, ye simple ones, will ye love simplicity? and scorners delight them in scorning, and fools hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Turn you at my reproof: behold, I will pour out my spirit unto you, I will make known my words unto you.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Because I have called, and ye refused; I have stretched out my hand, and no man regarded;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 But ye have set at nought all my counsel, and would none of my reproof:
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I also will laugh in [the day of] your calamity; I will mock when your fear cometh;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 When your fear cometh as a storm, and your calamity cometh on as a whirlwind; when distress and anguish come upon you.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then shall they call upon me, but I will not answer; they shall seek me diligently, but they shall not find me:
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 For that they hated knowledge, and did not choose the fear of the LORD:
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 They would none of my counsel; they despised all my reproof:
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore shall they eat of the fruit of their own way, and be filled with their own devices.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For the backsliding of the simple shall slay them, and the prosperity of fools shall destroy them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But whoso hearkeneth unto me shall dwell securely, and shall be quiet without fear of evil.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
