Proverbs 9
1 Wisdom hath builded her house, she hath hewn out her seven pillars:
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 She hath killed her beasts; she hath mingled her wine; she hath also furnished her table.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 She hath sent forth her maidens, she crieth upon the highest places of the city,
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 Whoso is simple, let him turn in hither: as for him that is void of understanding, she saith to him,
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Come, eat ye of my bread, and drink of the wine which I have mingled.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Leave off, ye simple ones, and live; and walk in the way of understanding.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 He that correcteth a scorner getteth to himself shame: and he that reproveth a wicked man [getteth] himself a blot.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Reprove not a scorner, lest he hate thee: reprove a wise man, and he will love thee.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Give [instruction] to a wise man, and he will be yet wiser: teach a righteous man, and he will increase in learning.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 The fear of the LORD is the beginning of wisdom: and the knowledge of the Holy One is understanding.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 For by me thy days shall be multiplied, and the years of thy life shall be increased.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 If thou art wise, thou art wise for thyself: and if thou scornest, thou alone shalt bear it.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 The foolish woman is clamorous; [she is] simple, and knoweth nothing.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 And she sitteth at the door of her house, on a seat in the high places of the city,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 To call to them that pass by, who go right on their ways,
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 Whoso is simple, let him turn in hither: and as for him that is void of understanding, she saith to him,
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 Stolen waters are sweet, and bread [eaten] in secret is pleasant.
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
