Proverbs 8
1 Doth not wisdom cry, and understanding put forth her voice?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 In the top of high places by the way, where the paths meet, she standeth;
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 Beside the gates, at the entry of the city, at the coming in at the doors, she crieth aloud:
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 Unto you, O men, I call; and my voice is to the sons of men.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 O ye simple, understand subtilty; and, ye fools, be ye of an understanding heart.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Hear, for I will speak excellent things; and the opening of my lips shall be right things.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 For my mouth shall utter truth; and wickedness is an abomination to my lips.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 All the words of my mouth are in righteousness; there is nothing crooked or perverse in them.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 They are all plain to him that understandeth, and right to them that find knowledge.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Receive my instruction, and not silver; and knowledge rather than choice gold.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 For wisdom is better than rubies; and all the things that may be desired are not to be compared unto her.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 I wisdom have made subtilty my dwelling, and find out knowledge [and] discretion.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 The fear of the LORD is to hate evil: pride, and arrogancy, and the evil way, and the froward mouth, do I hate.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Counsel is mine, and sound knowledge: I am understanding; I have might.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 By me kings reign, and princes decree justice.
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 By me princes rule, and nobles, [even] all the judges of the earth.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 I love them that love me; and those that seek me diligently shall find me.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Riches and honour are with me; [yea], durable riches and righteousness.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 My fruit is better than gold, yea, than fine gold; and my revenue than choice silver.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 I walk in the way of righteousness, in the midst of the paths of judgment:
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 That I may cause those that love me to inherit substance, and that I may fill their treasuries.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 The LORD possessed me in the beginning of his way, before his works of old.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 I was set up from everlasting, from the beginning, or ever the earth was.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 When there were no depths, I was brought forth; when there were no fountains abounding with water.
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 Before the mountains were settled, before the hills was I brought forth:
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 While as yet he had not made the earth, nor the fields, nor the beginning of the dust of the world.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 When he established the heavens, I was there: when he set a circle upon the face of the deep:
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 When he made firm the sides above: when the fountains of the deep became strong:
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 When he gave to the sea its bound, that the waters should not transgress his commandment: when he marked out the foundations of the earth:
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Then I was by him, [as] a master workman: and I was daily [his] delight, rejoicing always before him;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Rejoicing in his habitable earth; and my delight was with the sons of men.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Now therefore, [my] sons, hearken unto me: for blessed are they that keep my ways.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Hear instruction, and be wise, and refuse it not.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Blessed is the man that heareth me, watching daily at my gates, waiting at the posts of my doors.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 For whoso findeth me findeth life, and shall obtain favour of the LORD.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 But he that sinneth against me wrongeth his own soul: all they that hate me love death.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
