Proverbs 5
1 My son, attend unto my wisdom; incline thine ear to my understanding:
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 That thou mayest preserve discretion, and that thy lips may keep knowledge.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For the lips of a strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil:
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 But her latter end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 So that she findeth not the level path of life: her ways are unstable [and] she knoweth [it] not.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Now therefore, [my] sons, hearken unto me, and depart not from the words of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house:
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Lest thou give thine honour unto others, and thy years unto the cruel:
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Lest strangers be filled with thy strength; and thy labours [be] in the house of an alien;
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 And thou mourn at thy latter end, when thy flesh and thy body are consumed,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Neither have I obeyed the voice of my teachers, nor inclined mine ear to them that instructed me!
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 I was well nigh in all evil in the midst of the congregation and assembly.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drink waters out of thine own cistern, and running waters out of thine own well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Should thy springs be dispersed abroad, and rivers of water in the streets?
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Let them be for thyself alone, and not for strangers with thee.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Let thy fountain be blessed; and rejoice in the wife of thy youth.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 [As] a loving hind and a pleasant doe, let her breasts satisfy thee at all times; and be thou ravished always with her love.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 For why shouldest thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For the ways of man are before the eyes of the LORD, and he maketh level all his paths.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His own iniquities shall take the wicked, and he shall be holden with the cords of his sin.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 He shall die for lack of instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
