Proverbs 5
1 My son, attend unto my wisdom; incline thine ear to my understanding:
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 That thou mayest preserve discretion, and that thy lips may keep knowledge.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 For the lips of a strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil:
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 But her latter end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 So that she findeth not the level path of life: her ways are unstable [and] she knoweth [it] not.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Now therefore, [my] sons, hearken unto me, and depart not from the words of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house:
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Lest thou give thine honour unto others, and thy years unto the cruel:
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Lest strangers be filled with thy strength; and thy labours [be] in the house of an alien;
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 And thou mourn at thy latter end, when thy flesh and thy body are consumed,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Neither have I obeyed the voice of my teachers, nor inclined mine ear to them that instructed me!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 I was well nigh in all evil in the midst of the congregation and assembly.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drink waters out of thine own cistern, and running waters out of thine own well.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Should thy springs be dispersed abroad, and rivers of water in the streets?
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Let them be for thyself alone, and not for strangers with thee.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Let thy fountain be blessed; and rejoice in the wife of thy youth.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 [As] a loving hind and a pleasant doe, let her breasts satisfy thee at all times; and be thou ravished always with her love.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 For why shouldest thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 For the ways of man are before the eyes of the LORD, and he maketh level all his paths.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 His own iniquities shall take the wicked, and he shall be holden with the cords of his sin.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 He shall die for lack of instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
