Proverbs 29
1 He that being often reproved hardeneth his neck shall suddenly be broken, and that without remedy.
Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
2 When the righteous are increased, the people rejoice: but when a wicked man beareth rule, the people sigh.
När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
3 Whoso loveth wisdom rejoiceth his father: but he that keepeth company with harlots wasteth [his] substance.
Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
4 The king by judgment establisheth the land: but he that exacteth gifts overthroweth it.
En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
5 A man that flattereth his neighbour spreadeth a net for his steps.
Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6 In the transgression of an evil man there is a snare: but the righteous doth sing and rejoice.
När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
7 The righteous taketh knowledge of the cause of the poor: the wicked hath not understanding to know [it].
Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
8 Scornful men set a city in a flame: but wise men turn away wrath.
De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
9 If a wise man hath a controversy with a foolish man, whether he be angry or laugh, there will be no rest.
När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
10 The bloodthirsty hate him that is perfect: and as for the upright, they seek his life.
De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
11 A fool uttereth all his anger: but a wise man keepeth it back and stilleth it.
En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
12 If a ruler hearkeneth to falsehood, all his servants are wicked.
En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
13 The poor man and the oppressor meet together: the LORD lighteneth the eyes of them both.
Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14 The king that faithfully judgeth the poor, his throne shall be established for ever.
En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15 The rod and reproof give wisdom: but a child left to himself causeth shame to his mother.
Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16 When the wicked are increased, transgression increaseth: but the righteous shall look upon their fall.
Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17 Correct thy son, and he shall give thee rest; yea, he shall give delight unto thy soul.
Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18 Where there is no vision, the people cast off restraint: but he that keepeth the law, happy is he.
När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19 A servant will not be corrected by words: for though he understand he will not give heed.
En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20 Seest thou a man that is hasty in his words? there is more hope of a fool than of him.
Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21 He that delicately bringeth up his servant from a child shall have him become a son at the last.
Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22 An angry man stirreth up strife, and a wrathful man aboundeth in transgression.
En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23 A man’s pride shall bring him low: but he that is of a lowly spirit shall obtain honour.
Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24 Whoso is partner with a thief hateth his own soul: he heareth the adjuration and uttereth nothing.
Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25 The fear of man bringeth a snare: but whoso putteth his trust in the LORD shall be safe.
Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26 Many seek the ruler’s favour: but a man’s judgment [cometh] from the LORD.
Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27 An unjust man is an abomination to the righteous: and he that is upright in the way is an abomination to the wicked.
En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
