Proverbs 27
1 Boast not thyself of tomorrow; for thou knowest not what a day may bring forth.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Let another man praise thee, and not thine own mouth; a stranger, and not thine own lips.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 A stone is heavy, and the sand weighty; but a fool’s vexation is heavier than them both.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Wrath is cruel, and anger is outrageous; but who is able to stand before jealousy?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Better is open rebuke than love that is hidden.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Faithful are the wounds of a friend: but the kisses of an enemy are profuse.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 The full soul loatheth an honeycomb: but to the hungry soul every bitter thing is sweet.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 As a bird that wandereth from her nest, so is a man that wandereth from his place.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Ointment and perfume rejoice the heart: so doth the sweetness of a man’s friend [that cometh] of hearty counsel.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Thine own friend, and thy father’s friend, forsake not; and go not to thy brother’s house in the day of thy calamity: better is a neighbour that is near than a brother far off.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 My son, be wise, and make my heart glad, that I may answer him that reproacheth me.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 A prudent man seeth the evil, [and] hideth himself: [but] the simple pass on, [and] suffer for it.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Take his garment that is surety for a stranger; and hold him in pledge [that is surety] for a strange woman.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 He that blesseth his friend with a loud voice, rising early in the morning, it shall be counted a curse to him.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 A continual dropping in a very rainy day and a contentious woman are alike:
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 He that would restrain her restraineth the wind, and his right hand encountereth oil.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Iron sharpeneth iron; so a man sharpeneth the countenance of his friend.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Whoso keepeth the fig tree shall eat the fruit thereof; and he that waiteth on his master shall be honoured.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 As in water face [answereth] to face, so the heart of man to man.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 The fining pot is for silver, and the furnace for gold, and a man is [tried] by his praise.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Though thou shouldest bray a fool in a mortar with a pestle among bruised corn, yet will not his foolishness depart from him.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Be thou diligent to know the state of thy flocks, [and] look well to thy herds:
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 For riches are not for ever; and doth the crown endure unto all generations?
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 The hay is carried, and the tender grass sheweth itself, and the herbs of the mountains are gathered in.
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 The lambs are for thy clothing, and the goats are the price of the field:
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 And [there will be] goats’ milk enough for thy food, for the food of thy household; and maintenance for thy maidens.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
