Proverbs 26
1 As snow in summer, and as rain in harvest, so honour is not seemly for a fool.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 As the sparrow in her wandering, as the swallow in her flying, so the curse that is causeless lighteth not.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of fools.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like unto him.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own conceit.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off [his own] feet, [and] drinketh in damage.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 The legs of the lame hang loose: so is a parable in the mouth of fools.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 As a bag of gems in a heap of stones, so is he that giveth honour to a fool.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 [As] a thorn that goeth up into the hand of a drunkard, so is a parable in the month of fools.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 [As] an archer that woundeth all, so is he that hireth the fool and he that hireth them that pass by.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 As a dog that returneth to his vomit, [so is] a fool that repeateth his folly.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Seest thou a man wise in his own conceit? there is more hope of a fool than of him.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 The sluggard saith, There is a lion in the way; a lion is in the streets.
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 [As] the door turneth upon its hinges, so doth the sluggard upon his bed.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 The sluggard burieth his hand in the dish; it wearieth him to bring it again to his mouth.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 The sluggard is wiser in his own conceit than seven men that can render a reason.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 He that passeth by, [and] vexeth himself with strife belonging not to him, is [like] one that taketh a dog by the ears.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 As a madman who casteth firebrands, arrows, and death;
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 So is the man that deceiveth his neighbour, and saith, Am not I in sport?
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 For lack of wood the fire goeth out: and where there is no whisperer, contention ceaseth.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 [As] coals are to hot embers, and wood to fire; so is a contentious man to inflame strife.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 The words of a whisperer are as dainty morsels, and they go down into the innermost parts of the belly.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Fervent lips and a wicked heart are [like] an earthen vessel overlaid with silver dross.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 He that hateth dissembleth with his lips, but he layeth up deceit within him:
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 When he speaketh fair, believe him not; for there are seven abominations in his heart:
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Though [his] hatred cover itself with guile, his wickedness shall be openly shewed before the congregation.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Whoso diggeth a pit shall fall therein: and he that rolleth a stone, it shall return upon him.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 A lying tongue hateth those whom it hath wounded; and a flattering mouth worketh ruin.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
