Proverbs 19
1 Better is the poor that walketh in his integrity than he that perverse in his lips and is a fool.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Also, that the soul be without knowledge is not good; and he that hasteth with his feet sinneth.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 The foolishness of man subverteth his way; and his heart fretteth against the LORD.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Wealth addeth many friends: but the poor is separated from his friend.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 A false witness shall not be unpunished; and he that uttereth lies shall not escape.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Many will entreat the favour of the liberal man: and every man is a friend to him that giveth gifts.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 All the brethren of the poor do hate him: how much more do his friends go far from him! he pursueth [them with] words, [but] they are gone.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 He that getteth wisdom loveth his own soul: he that keepeth understanding shall find good.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 A false witness shall not be unpunished; and he that uttereth lies shall perish.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Delicate living is not seemly for a fool; much less for a servant to have rule over princes.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 The discretion of a man maketh him slow to anger; and it is his glory to pass over a transgression.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 The king’s wrath is as the roaring of a lion; but his favour is as dew upon the grass.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 A foolish son is the calamity of his father: and the contentions of a wife are a continual dropping.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 House and riches are an inheritance from fathers: but a prudent wife is from the LORD.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Slothfulness casteth into a deep sleep; and the idle soul shall suffer hunger.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 He that keepeth the commandment keepeth his soul: [but] he that is careless of his ways shall die.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 He that hath pity upon the poor lendeth unto the LORD, and his good deed will he pay him again.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Chasten thy son, seeing there is hope; and set not thy heart on his destruction.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 A man of great wrath shall bear the penalty: for if thou deliver [him], thou must do it yet again.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 There are many devices in a man’s heart; but the counsel of the LORD, that shall stand.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 The desire of a man is [the measure of] his kindness: and a poor man is better than a liar.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 The fear of the LORD [tendeth] to life: and he [that hath it] shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 The sluggard burieth his hand in the dish, and will not so much as bring it to his mouth again.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 smite a scorner, and the simple will learn prudence: and reprove one that hath understanding, [and] he will understand knowledge.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 He that spoileth his father, and chaseth away his mother, is a son that causeth shame and bringeth reproach.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Cease, my son, to hear instruction [only] to err from the words of knowledge.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 A worthless witness mocketh at judgment: and the mouth of the wicked swalloweth iniquity.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
