Proverbs 19
1 Better is the poor that walketh in his integrity than he that perverse in his lips and is a fool.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Also, that the soul be without knowledge is not good; and he that hasteth with his feet sinneth.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 The foolishness of man subverteth his way; and his heart fretteth against the LORD.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Wealth addeth many friends: but the poor is separated from his friend.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 A false witness shall not be unpunished; and he that uttereth lies shall not escape.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Many will entreat the favour of the liberal man: and every man is a friend to him that giveth gifts.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 All the brethren of the poor do hate him: how much more do his friends go far from him! he pursueth [them with] words, [but] they are gone.
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 He that getteth wisdom loveth his own soul: he that keepeth understanding shall find good.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 A false witness shall not be unpunished; and he that uttereth lies shall perish.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Delicate living is not seemly for a fool; much less for a servant to have rule over princes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 The discretion of a man maketh him slow to anger; and it is his glory to pass over a transgression.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 The king’s wrath is as the roaring of a lion; but his favour is as dew upon the grass.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 A foolish son is the calamity of his father: and the contentions of a wife are a continual dropping.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 House and riches are an inheritance from fathers: but a prudent wife is from the LORD.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Slothfulness casteth into a deep sleep; and the idle soul shall suffer hunger.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 He that keepeth the commandment keepeth his soul: [but] he that is careless of his ways shall die.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 He that hath pity upon the poor lendeth unto the LORD, and his good deed will he pay him again.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Chasten thy son, seeing there is hope; and set not thy heart on his destruction.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 A man of great wrath shall bear the penalty: for if thou deliver [him], thou must do it yet again.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 There are many devices in a man’s heart; but the counsel of the LORD, that shall stand.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 The desire of a man is [the measure of] his kindness: and a poor man is better than a liar.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 The fear of the LORD [tendeth] to life: and he [that hath it] shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 The sluggard burieth his hand in the dish, and will not so much as bring it to his mouth again.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 smite a scorner, and the simple will learn prudence: and reprove one that hath understanding, [and] he will understand knowledge.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 He that spoileth his father, and chaseth away his mother, is a son that causeth shame and bringeth reproach.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Cease, my son, to hear instruction [only] to err from the words of knowledge.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 A worthless witness mocketh at judgment: and the mouth of the wicked swalloweth iniquity.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
