Proverbs 14
1 Every wise woman buildeth her house: but the foolish plucketh it down with her own hands.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 He that walketh in his uprightness feareth the LORD: but he that is perverse in his ways despiseth him.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 In the mouth of the foolish is a rod of pride: but the lips of the wise shall preserve them.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Where no oxen are, the crib is clean: but much increase is by the strength of the ox.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 A faithful witness will not lie: but a false witness uttereth lies.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 A scorner seeketh wisdom, and [findeth it] not: but knowledge is easy unto him that hath understanding.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Go into the presence of a foolish man, and thou shalt not perceive [in him] the lips of knowledge.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 The wisdom of the prudent is to understand his way: but the folly of fools is deceit.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 The foolish make a mock at guilt: but among the upright there is good will.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 The heart knoweth its own bitterness; and a stranger doth not intermeddle with its joy.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 The house of the wicked shall be overthrown: but the tent of the upright shall flourish.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Even in laughter the heart is sorrowful; and the end of mirth is heaviness.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 The backslider in heart shall be filled with his own ways: and a good man [shall be satisfied] from himself.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 The simple believeth every word: but the prudent man looketh well to his going.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 A wise man feareth, and departeth from evil: but the fool beareth himself insolently, and is confident.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 He that is soon angry will deal foolishly: and a man of wicked devices is hated.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 The simple inherit folly: but the prudent are crowned with knowledge.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 The evil bow before the good; and the wicked at the gates of the righteous.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 The poor is hated even of his own neighbour: but the rich hath many friends.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 He that despiseth his neighbour sinneth: but he that hath pity on the poor, happy is he.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Do they not err that devise evil? but mercy and truth [shall be to] them that devise good.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 In all labour there is profit: but the talk of the lips [tendeth] only to penury.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 The crown of the wise is their riches: [but] the folly of fools is [only] folly.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 A true witness delivereth souls: but he that uttereth lies [causeth] deceit.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 In the fear of the LORD is strong confidence: and his children shall have a place of refuge.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 The fear of the LORD is a fountain of life, to depart from the snares of death.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 In the multitude of people is the king’s glory: but in the want of people is the destruction of the prince.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 He that is slow to anger is of great understanding: but he that is hasty of spirit exalteth folly.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 A sound heart is the life of the flesh: but envy is the rottenness of the bones.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 He that oppresseth the poor reproacheth his Maker: but he that hath mercy on the needy honoureth him.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 The wicked is thrust down in his evil-doing: but the righteous hath hope in his death.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding: but [that which is] in the inward part of fools is made known.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 Righteousness exalteth a nation: but sin is a reproach to any people.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 The king’s favour is toward a servant that dealeth wisely: but his wrath shall be [against] him that causeth shame.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
