Proverbs 14
1 Every wise woman buildeth her house: but the foolish plucketh it down with her own hands.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 He that walketh in his uprightness feareth the LORD: but he that is perverse in his ways despiseth him.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 In the mouth of the foolish is a rod of pride: but the lips of the wise shall preserve them.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Where no oxen are, the crib is clean: but much increase is by the strength of the ox.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 A faithful witness will not lie: but a false witness uttereth lies.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 A scorner seeketh wisdom, and [findeth it] not: but knowledge is easy unto him that hath understanding.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Go into the presence of a foolish man, and thou shalt not perceive [in him] the lips of knowledge.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 The wisdom of the prudent is to understand his way: but the folly of fools is deceit.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 The foolish make a mock at guilt: but among the upright there is good will.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 The heart knoweth its own bitterness; and a stranger doth not intermeddle with its joy.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 The house of the wicked shall be overthrown: but the tent of the upright shall flourish.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Even in laughter the heart is sorrowful; and the end of mirth is heaviness.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 The backslider in heart shall be filled with his own ways: and a good man [shall be satisfied] from himself.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 The simple believeth every word: but the prudent man looketh well to his going.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 A wise man feareth, and departeth from evil: but the fool beareth himself insolently, and is confident.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 He that is soon angry will deal foolishly: and a man of wicked devices is hated.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 The simple inherit folly: but the prudent are crowned with knowledge.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 The evil bow before the good; and the wicked at the gates of the righteous.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 The poor is hated even of his own neighbour: but the rich hath many friends.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 He that despiseth his neighbour sinneth: but he that hath pity on the poor, happy is he.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Do they not err that devise evil? but mercy and truth [shall be to] them that devise good.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 In all labour there is profit: but the talk of the lips [tendeth] only to penury.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 The crown of the wise is their riches: [but] the folly of fools is [only] folly.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 A true witness delivereth souls: but he that uttereth lies [causeth] deceit.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 In the fear of the LORD is strong confidence: and his children shall have a place of refuge.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 The fear of the LORD is a fountain of life, to depart from the snares of death.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 In the multitude of people is the king’s glory: but in the want of people is the destruction of the prince.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 He that is slow to anger is of great understanding: but he that is hasty of spirit exalteth folly.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 A sound heart is the life of the flesh: but envy is the rottenness of the bones.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 He that oppresseth the poor reproacheth his Maker: but he that hath mercy on the needy honoureth him.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 The wicked is thrust down in his evil-doing: but the righteous hath hope in his death.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding: but [that which is] in the inward part of fools is made known.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Righteousness exalteth a nation: but sin is a reproach to any people.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 The king’s favour is toward a servant that dealeth wisely: but his wrath shall be [against] him that causeth shame.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
