< Numbers 17 >
1 And the LORD spake unto Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Speak unto the children of Israel, and take of them rods, one for each fathers’ house, of all their princes according to their fathers’ houses, twelve rods: write thou every man’s name upon his rod.
Säg Israels barnom, och tag af dem tolf stafrar, af hvar och en sins faders hus Första en, och skrif hvarsderas namn på hans staf.
3 And thou shalt write Aaron’s name upon the rod of Levi: for there shall be one rod for each head of their fathers’ houses.
Men Aarons namn skall du skrifva på Levi staf; ty ju för hvar sins faders hus höfvitsman skall vara en staf.
4 And thou shalt lay them up in the tent of meeting before the testimony, where I meet with you.
Och lägg dem in i vittnesbördsens tabernakel, för vittnesbördet, der jag betygar eder;
5 And it shall come to pass, that the man whom I shall choose, his rod shall bud: and I will make to cease from me the murmurings of the children of Israel, which they murmur against you.
Och den som jag utväljandes varder, hans staf skall grönskas; på det att jag må stilla det knorrandet, som Israels barn knorra emot eder.
6 And Moses spake unto the children of Israel, and all their princes gave him rods, for each prince one, according to their fathers’ houses, even twelve rods: and the rod of Aaron was among their rods.
Mose talade med Israels barn; och alle deras Förstar fingo honom tolf stafrar, hvar försten en staf efter deras fäders hus; och Aarons staf var desslikes ibland deras stafrar.
7 And Moses laid up the rods before the LORD in the tent of the testimony.
Och Mose lade stafrarne inför Herran uti vittnesbördsens tabernakel.
8 And it came to pass on the morrow, that Moses went into the tent of the testimony; and, behold, the rod of Aaron for the house of Levi was budded, and put forth buds, and bloomed blossoms, and bare ripe almonds.
Om morgonen, då Mose gick in uti vittnesbördsens tabernakel, fann han Aarons staf af Levi hus grönskas, och blomstren utgångna, och mandel bära.
9 And Moses brought out all the rods from before the LORD unto all the children of Israel: and they looked, and took every man his rod.
Och Mose bar ut alla strafrarna ifrå Herranom för all Israels barn, så att de sågo det, och hvar och en tog sin staf.
10 And the LORD said unto Moses, Put back the rod of Aaron before the testimony, to be kept for a token against the children of rebellion; that thou mayest make an end of their murmurings against me, that they die not.
Då sade Herren till Mose: Bär Aarons staf åter inför vittnesbördet, att han förvarad varder för ett tecken till de olydiga barnen; att deras knorrande uppå mig må återvända, att de icke dö.
11 Thus did Moses: as the LORD commanded him, so did he.
Mose gjorde såsom Herren honom budit hade.
12 And the children of Israel spake unto Moses, saying, Behold, we perish, we are undone, we are all undone.
Och Israels barn sade till Mose: Si, vi förgås, och blifve borto; vi förminskas, och vardom alle.
13 Every one that cometh near, that cometh near unto the tabernacle of the LORD, dieth: shall we perish all of us?
Ho som kommer intill Herrans tabernakel, han dör: skole vi då platt förödas?