Matthew 15
1 Then there come to Jesus from Jerusalem Pharisees and scribes, saying,
Då kommo till Jesum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:
2 Why do thy disciples transgress the tradition of the elders? for they wash not their hands when they eat bread.
Hvi bryta dina Lärjungar de äldstas stadgar? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.
3 And he answered and said unto them, Why do ye also transgress the commandment of God because of your tradition?
Han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?
4 For God said, Honour thy father and thy mother: and, He that speaketh evil of father or mother, let him die the death.
Ty Gud hafver budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hvilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.
5 But ye say, Whosoever shall say to his father or his mother, That wherewith thou mightest have been profited by me is given [to God];
Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;
6 he shall not honour his father. And ye have made void the word of God because of your tradition.
Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.
7 Ye hypocrites, well did Isaiah prophesy of you, saying,
I skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:
8 This people honoureth me with their lips; But their heart is far from me.
Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.
9 But in vain do they worship me, Teaching [as their] doctrines the precepts of men.
Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.
10 And he called to him the multitude, and said unto them, Hear, and understand:
Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.
11 Not that which entereth into the mouth defileth the man; but that which proceedeth out of the mouth, this defileth the man.
Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.
12 Then came the disciples, and said unto him, Knowest thou that the Pharisees were offended, when they heard this saying?
Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?
13 But he answered and said, Every plant which my heavenly Father planted not, shall be rooted up.
Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.
14 Let them alone: they are blind guides. And if the blind guide the blind, both shall fall into a pit.
Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.
15 And Peter answered and said unto him, Declare unto us the parable.
Då svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.
16 And he said, Are ye also even yet without understanding?
Då sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?
17 Perceive ye not, that whatsoever goeth into the mouth passeth into the belly, and is cast out into the draught?
Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?
18 But the things which proceed out of the mouth come forth out of the heart; and they defile the man.
Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;
19 For out of the heart come forth evil thoughts, murders, adulteries, fornications, thefts, false witness, railings:
Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.
20 these are the things which defile the man: but to eat with unwashen hands defileth not the man.
Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.
21 And Jesus went out thence, and withdrew into the parts of Tyre and Sidon.
Och Jesus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.
22 And behold, a Canaanitish woman came out from those borders, and cried, saying, Have mercy on me, O Lord, thou son of David; my daughter is grievously vexed with a devil.
Och si, en Cananeisk qvinna kom af de landsändar, och ropade till honom, och sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af djefvulen.
23 But he answered her not a word. And his disciples came and besought him, saying, Send her away; for she crieth after us.
Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.
24 But he answered and said, I was not sent but unto the lost sheep of the house of Israel.
Men han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får af Israels hus.
25 But she came and worshipped him, saying, Lord, help me.
Men hon kom, och tillbad honom, sägandes: Herre, hjelp mig.
26 And he answered and said, It is not meet to take the children’s bread and cast it to the dogs.
Då svarade han, och sade: Det är icke höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundarna.
27 But she said, Yea, Lord: for even the dogs eat of the crumbs which fall from their masters’ table.
Svarade hon: Ja, Herre; dock likväl äta hundarna af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.
28 Then Jesus answered and said unto her, O woman, great is thy faith: be it done unto thee even as thou wilt. And her daughter was healed from that hour.
Då svarade Jesus, och sade till henne: O qvinna, din tro är stor; ske dig som du vill. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.
29 And Jesus departed thence, and came nigh unto the sea of Galilee; and he went up into the mountain, and sat there.
Och Jesus gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska hafvet; och gick upp på ett berg, och satte sig der.
30 And there came unto him great multitudes, having with them the lame, blind, dumb, maimed, and many others, and they cast them down at his feet; and he healed them:
Och till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för Jesu fötter; och han gjorde dem helbregda;
31 insomuch that the multitude wondered, when they saw the dumb speaking, the maimed whole, and the lame walking, and the blind seeing: and they glorified the God of Israel.
Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.
32 And Jesus called unto him his disciples, and said, I have compassion on the multitude, because they continue with me now three days and have nothing to eat: and I would not send them away fasting, lest haply they faint in the way.
Och Jesus kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola gifvas upp i vägen.
33 And the disciples say unto him, Whence should we have so many loaves in a desert place, as to fill so great a multitude?
Då sade hans Lärjungar till honom: Hvar skole vi få här i öknene så mycket bröd, der vi kunne mätta så mycket folk med?
34 And Jesus saith unto them, How many loaves have ye? And they said, Seven, and a few small fishes.
Sade Jesus till dem: Huru mång bröd hafven I? De sade: Sju, och några små fiskar.
35 And he commanded the multitude to sit down on the ground;
Då böd han folket sätta sig ned på jordena;
36 and he took the seven loaves and the fishes; and he gave thanks and brake, and gave to the disciples, and the disciples to the multitudes.
Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfvo folkena.
37 And they did all eat, and were filled: and they took up that which remained over of the broken pieces, seven baskets full.
Och de åto alle, och vordo mätte; och upptogo det öfver var i styckom, sju korgar fulla.
38 And they that did eat were four thousand men, beside women and children.
Och de som åto voro fyratusend män, förutan qvinnor och barn.
39 And he sent away the multitudes, and entered into the boat, and came into the borders of Magadan.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.
