Malachi 1

1 The burden of the word of the LORD to Israel by Malachi.

Detta är den tunge, som Herren talade mot Israel, genom Malachi.

2 I have loved you, saith the LORD. Yet ye say, Wherein hast thou loved us? Was not Esau Jacob’s brother? saith the LORD: yet I loved Jacob;

Jag hafver eder kär, säger Herren. Så sägen I: Hvarmed hafver du oss kär? Är icke Esau Jacobs broder? säger Herren. Likväl hafver jag Jacob kär;

3 but Esau I hated, and made his mountains a desolation, and [gave] his heritage to the jackals of the wilderness.

Och jag hatar Esau, och hafver gjort hans berg öde, och hans arf drakomen till en öken.

4 Whereas Edom saith, We are beaten down, but we will return and build the waste places; thus saith the LORD of hosts, They shall build, but I will throw down: and men shall call them The border of wickedness, and The people against whom the LORD hath indignation for ever.

Och om Edom säga ville: Vi äre förderfvade, dock vilje vi uppbygga igen det ödelagdt är; då säger Herren Zebaoth alltså: Om de bygga, så skall jag nederbryta; och det skall heta de fördömda landsändar och ett folk der Herren är vred uppå evinnerliga.

5 And your eyes shall see, and ye shall say, The LORD be magnified beyond the border of Israel.

Det skola edor ögon se, och I skolen säga: Herren är härlig uti Israels landsändom.

6 A son honoureth his father, and a servant his master: if then I be a father, where is mine honour? and if I be a master, where is my fear? saith the LORD of hosts unto you, O priests, that despise my name. And ye say, Wherein have we despised thy name?

En son skall hedra sin fader, och en tjenare sin herra. Är jag nu Fader, hvar är min heder? Är jag Herre, hvar fruktar man mig? säger Herren Zebaoth till eder, Presterna, som mitt Namn förakten. Så sägen I då: Hvarmed förakte vi ditt Namn?

7 Ye offer polluted bread upon mine altar. And ye say, Wherein have we polluted thee? In that ye say, The table of the LORD is contemptible.

Dermed att I offren orent bröd uppå mitt altare. Så sägen I: Hvarmed offre vi dig något orent? Dermed, att I sägen: Herrans bord är intet aktandes.

8 And when ye offer the blind for sacrifice, it is no evil! and when ye offer the lame and sick, it is no evil! Present it now unto thy governor; will he be pleased with thee? or will he accept thy person? saith the LORD of hosts.

Och när I offren något det blindt är, så måste det icke heta ondt; och när I offren något det halt är eller krankt, så måste det ock intet heta ondt. Bär det dinom Första; hvad gäller, om du skall täckas honom, eller om han vill se uppå din person? säger Herren Zebaoth.

9 And now, I pray you, entreat the favour of God, that he may be gracious unto us: this hath been by your means: will he accept any of your persons? saith the LORD of hosts.

Så bedjer nu Gud, att han ville vara oss nådelig; ty detta är skedt af eder. Menen I, att han skall se till edra person? säger I Herren Zebaoth.

10 Oh that there were one among you that would shut the doors, that ye might not kindle [fire on] mine altar in vain! I have no pleasure in you, saith the LORD of hosts, neither will I accept an offering at your hand.

Hvilken är ock ibland eder, den ena dörr tillycker? I tänden ock ingen eld uppå mitt altare omsyss. Jag hafver intet behag i eder, säger Herren Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligit.

11 For from the rising of the sun even unto the going down of the same my name is great among the Gentiles; and in every place incense is offered unto my name, and a pure offering: for my name is great among the Gentiles, saith the LORD of hosts.

Men af solenes uppgång allt intill nedergången skall mitt Namn härligit varda ibland Hedningarna; och i all rum skall mino Namne rökt, och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt Namn skall härligit varda ibland Hedningarna, säger Herren Zebaoth.

12 But ye profane it, in that ye say, The table of the LORD is polluted, and the fruit thereof, even his meat, is contemptible.

Men I ohelgen det dermed, att I sägen: Herrans bord är oheligt, och dess offer är föraktadt, samt med sinom spis.

13 Ye say also, Behold, what a weariness is it! and ye have snuffed at it, saith the LORD of hosts; and ye have brought that which was taken by violence, and the lame, and the sick; thus ye bring the offering: should I accept this of your hand? saith the LORD.

Och I sägen: Det är icke utan mödo; och slån det i vädret, säger Herren Zebaoth; och I offren det som röfvadt, halt och krankt är, och offren så spisoffer. Skulle sådant täckas mig ifrån edra hand? säger Herren.

14 But cursed be the deceiver, which hath in his flock a male, and voweth, and sacrificeth unto the Lord a blemished thing: for I am a great king, saith the LORD of hosts, and my name is terrible among the Gentiles.

Förbannad vare den bedragaren, den i sinom hjord hafver en Han; och när han gör ett löfte, så offrar han Herranom det som intet doger; ty jag är en stor Konung, säger Herren Zebaoth, och mitt Namn är förskräckeligit ibland Hedningarna.