Judges 3
1 Now these are the nations which the LORD left, to prove Israel by them, even as many as had not known all the wars of Canaan;
Desse äro de Hedningar, som Herren lät blifva, på det han skulle med dem försöka Israel, som intet visste utaf Canaans örlig;
2 only that the generations of the children of Israel might know, to teach them war, at the least such as beforetime knew nothing thereof;
Och att Israels barnas afföda måtte veta och lära strida, de som tillförene intet visste deraf;
3 [namely], the five lords of the Philistines, and all the Canaanites, and the Zidonians, and the Hivites that dwelt in mount Lebanon, from mount Baal-hermon unto the entering in of Hamath.
Nämliga de fem Philisteers Förstar, och alla Cananeer och Zidonier, och de Heveer, som bodde på Libanons berg, allt ifrå det berget BaalHermon, tilldess man kommer till Hamath.
4 And they were for to prove Israel by them, to know whether they would hearken unto the commandments of the LORD, which he commanded their fathers by the hand of Moses.
De samme blefvo till att försöka Israel med dem, att man måtte förfara, om de lydde Herrans bud, som han deras fäder budit hade genom Mose.
5 And the children of Israel dwelt among the Canaanites; the Hittite, and the Amorite, and the Perizzite, and the Hivite, and the Jebusite:
Då nu Israels barn bodde ibland de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer,
6 and they took their daughters to be their wives, and gave their own daughters to their sons, and served their gods.
Togo de deras döttrar till hustrur, och gåfvo sina döttrar deras söner, och tjente deras gudar;
7 And the children of Israel did that which was evil in the sight of the LORD, and forgat the LORD their God, and served the Baalim and the Asheroth.
Och gjorde illa för Herranom, och förgåto Herran deras Gud, och tjente Baalim och lundom.
8 Therefore the anger of the LORD was kindled against Israel, and he sold them into the hand of Cushan-rishathaim king of Mesopotamia: and the children of Israel served Cushan-rishathaim eight years.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och sålde dem i CusanRisathaims hand, Konungens i Mesopotamien; och så tjente Israels barn CusanRisathaim i åtta år.
9 And when the children of Israel cried unto the LORD, the LORD raised up a saviour to the children of Israel, who saved them, even Othniel the son of Kenaz, Caleb’s younger brother.
Då ropade Israels barn till Herran, och Herren uppväckte dem en frälsare, som dem frälste, Athniel, Kenas son, Calebs yngste broders.
10 And the spirit of the LORD came upon him, and he judged Israel; and he went out to war, and the LORD delivered Cushan-rishathaim king of Mesopotamia into his hand: and his hand prevailed against Cushan-rishathaim.
Och Herrans Ande var i honom, och han vardt domare i Israel, och drog ut till strid; och Herren gaf CusanRisathaim, Konungen i Syrien, i hans hand, så att hans hand vardt honom öfvermägtig.
11 And the land had rest forty years. And Othniel the son of Kenaz died.
Så blef landet stilla i fyratio år; och Athniel, Kenas son, blef död.
12 And the children of Israel again did that which was evil in the sight of the LORD: and the LORD strengthened Eglon the king of Moab against Israel, because they had done that which was evil in the sight of the LORD.
Men Israels barn gjorde ännu mer ondt för Herranom. Då stärkte Herren Eglon, de Moabiters Konung, emot Israel, derföre att de gjorde det ondt var för Herranom;
13 And he gathered unto him the children of Ammon and Amalek; and went and smote Israel, and they possessed the city of palm trees.
Och församlade till sig Ammons barn och de Amalekiter; och han drog åstad, och slog Israel, och tog in Palma staden.
14 And the children of Israel served Eglon the king of Moab eighteen years.
Och Israels barn tjente Eglon, de Moabiters Konung, i aderton år.
15 But when the children of Israel cried unto the LORD, the LORD raised them up a saviour, Ehud the son of Gera, the Benjamite, a man lefthanded: and the children of Israel sent a present by him unto Eglon the king of Moab.
Så ropade de till Herran, och Herren uppväckte dem en frälsare, Ehud, Gera son, Jemini sons; han var ofärdig i sin högra hand. Och Israels barn sände med honom skänker till Eglon, de Moabiters Konung.
16 And Ehud made him a sword which had two edges, of a cubit length; and he girded it under his raiment upon his right thigh.
Och Ehud gjorde sig ett tveeggadt svärd, en aln långt, och band det under sin kläder på högra låret;
17 And he offered the present unto Eglon king of Moab: now Eglon was a very fat man.
Och bar fram skänken till Eglon, de Moabiters Konung; och Eglon var en ganska fet man.
18 And when he had made an end of offering the present, he sent away the people that bare the present.
Och när han hade fått ifrå sig skänken, öfvergaf han folket, som hade burit skänken;
19 But he himself turned back from the quarries that were by Gilgal, and said, I have a secret errand unto thee, O king. And he said, Keep silence. And all that stood by him went out from him.
Och vände tillbaka igen ifrå de afgudar i Gilgal; och lät båda: Jag hafver, o Konung, något hemligit tala vid dig. Han bad gifva ljud; och de gingo alle ut, som stodo omkring honom.
20 And Ehud came unto him; and he was sitting by himself alone in his summer parlour. And Ehud said, I have a message from God unto thee. And he arose out of his seat.
Och Ehud kom till honom in, och han satt uti en sommarsal allena; och Ehud sade: Jag hafver Guds ord till dig; då stod han upp af sinom stol.
21 And Ehud put forth his left hand, and took the sword from his right thigh, and thrust it into his belly:
Men Ehud räckte ut sina venstra hand, och tog svärdet af sitt högra lår, och stötte det in uti hans buk;
22 and the haft also went in after the blade; and the fat closed upon the blade, for he drew not the sword out of his belly; and it came out behind.
Så att ock skaftet följde in med bladet, och fetman innelyckte skaftet; ty han drog intet svärdet ut af hans buk, och träcken gick af honom.
23 Then Ehud went forth into the porch, and shut the doors of the parlour upon him, and locked them.
Men Ehud gick ut genom bakdörrena, och lät igen dörrena efter sig, och slog henne i lås.
24 Now when he was gone out, his servants came; and they saw, and, behold, the doors of the parlour were locked; and they said, Surely he covereth his feet in his summer chamber.
Då han nu utkommen var, gingo hans tjenare in; och som de sågo, att dörren på sommarsalen igenlyckt var, sade de: Han är tilläfventyrs gången på stol i kammaren till sommarsalen.
25 And they tarried till they were ashamed: and, behold, he opened not the doors of the parlour; therefore they took the key, and opened [them]: and, behold, their lord was fallen down dead on the earth.
När de nu så länge bidt hade, att de skämdes, ty ingen lät dem dörrena upp af salen, togo de nyckelen, och läste upp; si, då låg deras herre der död på jordene.
26 And Ehud escaped while they tarried, and passed beyond the quarries, and escaped unto Seirah.
Och Ehud undflydde, medan de fördröjde, och gick fram om afgudarna, och undkom allt intill Seirath.
27 And it came to pass, when he was come, that he blew a trumpet in the hill country of Ephraim, and the children of Israel went down with him from the hill country, and he before them.
Och då han kom derin, blåste han i basuner på Ephraims berg, och Israels barn drogo med honom af bergena, och han framför dem;
28 And he said unto them, Follow after me: for the LORD hath delivered your enemies the Moabites into your hand. And they went down after him, and took the fords of Jordan against the Moabites, and suffered not a man to pass over.
Och sade till dem: Följer mig efter, ty Herren hafver gifvit edra fiendar, de Moabiter, i edra händer; och de följde honom efter, och vunno Jordans färjostad, den som drager åt Moab, och läto ingen komma deröfver.
29 And they smote of Moab at that time about ten thousand men, every lusty man, and every man of valour; and there escaped not a man.
Och slogo de Moabiter af på den tiden vid tiotusend män, alltsammans ädla och stridsamma män, så att icke en undslapp.
30 So Moab was subdued that day under the hand of Israel. And the land had rest fourscore years.
Alltså vordo de Moabiter på den tiden nederlagde, under Israels barnas hand; och landet var stilla i åttatio år.
31 And after him was Shamgar the son of Anath, which smote of the Philistines six hundred men with an ox goad: and he also saved Israel.
Efter honom var Samgar, Anaths son; han slog sexhundrade Philisteer med en herdastaf, och frälste ock han Israel.
