John 8
1 but Jesus went unto the mount of Olives.
Då gick Jesus ut på Oljoberget.
2 And early in the morning he came again into the temple, and all the people came unto him; and he sat down, and taught them.
Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.
3 And the scribes and the Pharisees bring a woman taken in adultery; and having set her in the midst,
Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,
4 they say unto him, Master, this woman hath been taken in adultery, in the very act.
Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.
5 Now in the law Moses commanded us to stone such: what then sayest thou of her?
Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?
6 And this they said, tempting him, that they might have [whereof] to accuse him. But Jesus stooped down, and with his finger wrote on the ground.
Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.
7 But when they continued asking him, he lifted up himself, and said unto them, He that is without sin among you, let him first cast a stone at her.
När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;
8 And again he stooped down, and with his finger wrote on the ground.
Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.
9 And they, when they heard it, went out one by one, beginning from the eldest, [even] unto the last: and Jesus was left alone, and the woman, where she was, in the midst.
När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.
10 And Jesus lifted up himself, and said unto her, Woman, where are they? did no man condemn thee?
När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?
11 And she said, No man, Lord. And Jesus said, Neither do I condemn thee: go thy way; from henceforth sin no more.]
Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.
12 Again therefore Jesus spake unto them, saying, I am the light of the world: he that followeth me shall not walk in the darkness, but shall have the light of life.
Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.
13 The Pharisees therefore said unto him, Thou bearest witness of thyself; thy witness is not true.
Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.
14 Jesus answered and said unto them, Even if I bear witness of myself, my witness is true; for I know whence I came, and whither I go; but ye know not whence I come, or whither I go.
Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.
15 Ye judge after the flesh; I judge no man.
I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16 Yea and if I judge, my judgment is true; for I am not alone, but I and the Father that sent me.
Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.
17 Yea and in your law it is written, that the witness of two men is true.
Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.
18 I am he that beareth witness of myself, and the Father that sent me beareth witness of me.
Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.
19 They said therefore unto him, Where is thy Father? Jesus answered, Ye know neither me, nor my Father: if ye knew me, ye would know my Father also.
Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.
20 These words spake he in the treasury, as he taught in the temple: and no man took him; because his hour was not yet come.
Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.
21 He said therefore again unto them, I go away, and ye shall seek me, and shall die in your sin: whither I go, ye cannot come.
Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.
22 The Jews therefore said, Will he kill himself, that he saith, Whither I go, ye cannot come?
Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?
23 And he said unto them, Ye are from beneath; I am from above: ye are of this world; I am not of this world.
Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.
24 I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for except ye believe that I am [he], ye shall die in your sins.
Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.
25 They said therefore unto him, Who art thou? Jesus said unto them, Even that which I have also spoken unto you from the beginning.
Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.
26 I have many things to speak and to judge concerning you: howbeit he that sent me is true; and the things which I heard from him, these speak I unto the world.
Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.
27 They perceived not that he spake to them of the Father.
Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.
28 Jesus therefore said, When ye have lifted up the Son of man, then shall ye know that I am [he], and [that] I do nothing of myself, but as the Father taught me, I speak these things.
Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.
29 And he that sent me is with me; he hath not left me alone; for I do always the things that are pleasing to him.
Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.
30 As he spake these things, many believed on him.
När han detta talade, trodde månge på honom.
31 Jesus therefore said to those Jews which had believed him, If ye abide in my word, [then] are ye truly my disciples;
Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;
32 and ye shall know the truth, and the truth shall make you free.
Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.
33 They answered unto him, We be Abraham’s seed, and have never yet been in bondage to any man: how sayest thou, Ye shall be made free?
De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?
34 Jesus answered them, Verily, verily, I say unto you, Every one that committeth sin is the bondservant of sin.
Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.
Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga. (aiōn g165)
36 If therefore the Son shall make you free, ye shall be free indeed.
Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.
37 I know that ye are Abraham’s seed; yet ye seek to kill me, because my word hath not free course in you.
Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.
38 I speak the things which I have seen with [my] Father: and ye also do the things which ye heard from [your] father.
Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.
39 They answered and said unto him, Our father is Abraham. Jesus saith unto them, If ye were Abraham’s children, ye would do the works of Abraham.
Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.
40 But now ye seek to kill me, a man that hath told you the truth, which I heard from God: this did not Abraham.
Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.
41 Ye do the works of your father. They said unto him, We were not born of fornication; we have one Father, [even] God.
I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.
42 Jesus said unto them, If God were your Father, ye would love me: for I came forth and am come from God; for neither have I come of myself, but he sent me.
Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.
43 Why do ye not understand my speech? [Even] because ye cannot hear my word.
Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.
44 Ye are of [your] father the devil, and the lusts of your father it is your will to do. He was a murderer from the beginning, and stood not in the truth, because there is no truth in him. When he speaketh a lie, he speaketh of his own: for he is a liar, and the father thereof.
I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.
45 But because I say the truth, ye believe me not.
Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.
46 Which of you convicteth me of sin? If I say truth, why do ye not believe me?
Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?
47 He that is of God heareth the words of God: for this cause ye hear [them] not, because ye are not of God.
Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.
48 The Jews answered and said unto him, Say we not well that thou art a Samaritan, and hast a devil?
Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?
49 Jesus answered, I have not a devil; but I honour my Father, and ye dishonour me.
Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.
50 But I seek not mine own glory: there is one that seeketh and judgeth.
Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid. (aiōn g165)
52 The Jews said unto him, Now we know that thou hast a devil. Abraham is dead, and the prophets; and thou sayest, If a man keep my word, he shall never taste of death. (aiōn g165)
Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga. (aiōn g165)
53 Art thou greater than our father Abraham, which is dead? and the prophets are dead: whom makest thou thyself?
Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?
54 Jesus answered, If I glorify myself, my glory is nothing: it is my Father that glorifieth me; of whom ye say, that he is your God;
Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.
55 and ye have not known him: but I know him; and if I should say, I know him not, I shall be like unto you, a liar: but I know him, and keep his word.
Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.
56 Your father Abraham rejoiced to see my day; and he saw it, and was glad.
Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.
57 The Jews therefore said unto him, Thou art not yet fifty years old, and hast thou seen Abraham?
Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!
58 Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Before Abraham was, I am.
Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.
59 They took up stones therefore to cast at him: but Jesus hid himself, and went out of the temple.
Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.
