John 4
1 When therefore the Lord knew how that the Pharisees had heard that Jesus was making and baptizing more disciples than John
Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;
2 (although Jesus himself baptized not, but his disciples),
(Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar; )
3 he left Judaea, and departed again into Galilee.
Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.
4 And he must needs pass through Samaria.
Så måste han gå genom Samarien.
5 So he cometh to a city of Samaria, called Sychar, near to the parcel of ground that Jacob gave to his son Joseph:
Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;
6 and Jacob’s well was there. Jesus therefore, being wearied with his journey, sat thus by the well. It was about the sixth hour.
Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.
7 There cometh a woman of Samaria to draw water: Jesus saith unto her, Give me to drink.
Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;
8 For his disciples were gone away into the city to buy food.
Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.
9 The Samaritan woman therefore saith unto him, How is it that thou, being a Jew, askest drink of me, which am a Samaritan woman? (For Jews have no dealings with Samaritans.)
Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.
10 Jesus answered and said unto her, If thou knewest the gift of God, and who it is that saith to thee, Give me to drink; thou wouldest have asked of him, and he would have given thee living water.
Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.
11 The woman saith unto him, Sir, thou hast nothing to draw with, and the well is deep: from whence then hast thou that living water?
Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?
12 Art thou greater than our father Jacob, which gave us the well, and drank thereof himself, and his sons, and his cattle?
Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?
13 Jesus answered and said unto her, Every one that drinketh of this water shall thirst again:
Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;
15 The woman saith unto him, Sir, give me this water, that I thirst not, neither come all the way hither to draw.
Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.
16 Jesus saith unto her, Go, call thy husband, and come hither.
Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.
17 The woman answered and said unto him, I have no husband. Jesus saith unto her, Thou saidst well, I have no husband:
Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;
18 for thou hast had five husbands; and he whom thou now hast is not thy husband: this hast thou said truly.
Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.
19 The woman saith unto him, Sir, I perceive that thou art a prophet.
Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.
20 Our fathers worshipped in this mountain; and ye say, that in Jerusalem is the place where men ought to worship.
Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.
21 Jesus saith unto her, Woman, believe me, the hour cometh, when neither in this mountain, nor in Jerusalem, shall ye worship the Father.
Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.
22 Ye worship that which ye know not: we worship that which we know: for salvation is from the Jews.
I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.
23 But the hour cometh, and now is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit and truth: for such doth the Father seek to be his worshippers.
Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.
24 God is a Spirit: and they that worship him must worship in spirit and truth.
Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.
25 The woman saith unto him, I know that Messiah cometh (which is called Christ): when he is come, he will declare unto us all things.
Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.
26 Jesus saith unto her, I that speak unto thee am [he].
Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.
27 And upon this came his disciples; and they marveled that he was speaking with a woman; yet no man said, What seekest thou? or, Why speakest thou with her?
Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?
28 So the woman left her waterpot, and went away into the city, and saith to the men,
Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:
29 Come, see a man, which told me all things that [ever] I did: can this be the Christ?
Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?
30 They went out of the city, and were coming to him.
Då gingo de af staden, och kommo till honom.
31 In the mean while the disciples prayed him, saying, Rabbi, eat.
Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.
32 But he said unto them, I have meat to eat that ye know not.
Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.
33 The disciples therefore said one to another, Hath any man brought him [aught] to eat?
Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?
34 Jesus saith unto them, My meat is to do the will of him that sent me, and to accomplish his work.
Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.
35 Say not ye, There are yet four months, and [then] cometh the harvest? behold, I say unto you, Lift up your eyes, and look on the fields, that they are white already unto harvest.
Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
36 He that reapeth receiveth wages, and gathereth fruit unto life eternal; that he that soweth and he that reapeth may rejoice together. (aiōnios g166)
Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. (aiōnios g166)
37 For herein is the saying true, One soweth, and another reapeth.
Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.
38 I sent you to reap that whereon ye have not laboured: others have laboured, and ye are entered into their labour.
Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.
39 And from that city many of the Samaritans believed on him because of the word of the woman, who testified, He told me all things that [ever] I did.
Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.
40 So when the Samaritans came unto him, they besought him to abide with them: and he abode there two days.
När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.
41 And many more believed because of his word;
Och mycket flere trodde för hans ords skull;
42 and they said to the woman, Now we believe, not because of thy speaking: for we have heard for ourselves, and know that this is indeed the Saviour of the world.
Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.
43 And after the two days he went forth from thence into Galilee.
Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.
44 For Jesus himself testified, that a prophet hath no honour in his own country.
Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.
45 So when he came into Galilee, the Galilaeans received him, having seen all the things that he did in Jerusalem at the feast: for they also went unto the feast.
Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.
46 He came therefore again unto Cana of Galilee, where he made the water wine. And there was a certain nobleman, whose son was sick at Capernaum.
Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.
47 When he heard that Jesus was come out of Judaea into Galilee, he went unto him, and besought [him] that he would come down, and heal his son; for he was at the point of death.
När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.
48 Jesus therefore said unto him, Except ye see signs and wonders, ye will in no wise believe.
Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.
49 The nobleman saith unto him, Sir, come down ere my child die.
Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.
50 Jesus saith unto him, Go thy way; thy son liveth. The man believed the word that Jesus spake unto him, and he went his way.
Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.
51 And as he was now going down, his servants met him, saying, that his son lived.
Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.
52 So he inquired of them the hour when he began to amend. They said therefore unto him, Yesterday at the seventh hour the fever left him.
Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.
53 So the father knew that [it was] at that hour in which Jesus said unto him, Thy son liveth: and himself believed, and his whole house.
Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.
54 This is again the second sign that Jesus did, having come out of Judaea into Galilee.
Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.
