Job 41
1 Canst thou draw out leviathan with a fish hook? or press down his tongue with a cord?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Canst thou put a rope into his nose? or pierce his jaw through with a hook?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Will he make many supplications unto thee? or will he speak soft words unto thee?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Will he make a covenant with thee, that thou shouldest take him for a servant for ever?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Shall the bands [of fishermen] make traffic of him? shall they part him among the merchants?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Canst thou fill his skin with barbed irons, or his head with fish spears?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Lay thine hand upon him; remember the battle, and do so no more.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 None is so fierce that he dare stir him up: who then is he that can stand before me?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Who hath first given unto me, that I should repay him? [whatsoever is] under the whole heaven is mine.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 I will not keep silence concerning his limbs, nor his mighty strength, nor his comely proportion.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Who can strip off his outer garment? who shall come within his double bridle?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Who can open the doors of his face? round about his teeth is terror.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 His strong scales are [his] pride, shut up together [as with] a close seal.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 One is so near to another, that no air can come between them.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 They are joined one to another; they stick together, that they cannot be sundered.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 His neesings flash forth light, and his eyes are like the eyelids of the morning.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Out of his mouth go burning torches, and sparks of fire leap forth.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Out of his nostrils a smoke goeth, as of a seething pot and [burning] rushes.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 His breath kindleth coals, and a flame goeth forth from his mouth.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 In his neck abideth strength, and terror danceth before him.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are firm upon him; they cannot be moved.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 His heart is as firm as a stone; yea, firm as the nether millstone.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 When he raiseth himself up, the mighty are afraid: by reason of consternation they are beside themselves.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 If one lay at him with the sword, it cannot avail; nor the spear, the dart, nor the pointed shaft.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 He counteth iron as straw, [and] brass as rotten wood.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Clubs are counted as stubble: he laugheth at the rushing of the javelin.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 His underparts are [like] sharp potsherds: he spreadeth [as it were] a threshing wain upon the mire.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like ointment.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Upon earth there is not his like, that is made without fear.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 He beholdeth every thing that is high: he is king over all the sons of pride.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
