Job 37
1 At this also my heart trembleth, and is moved out of its place.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hearken ye unto the noise of his voice, and the sound that goeth out of his mouth.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 He sendeth it forth under the whole heaven, and his lightning unto the ends of the earth.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 After it a voice roareth; he thundereth with the voice of his majesty: and he stayeth them not when his voice is heard.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 God thundereth marvelously with his voice; great things doeth he, which we cannot comprehend.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 For he saith to the snow, Fall thou on the earth; likewise to the shower of rain, and to the showers of his mighty rain.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 He sealeth up the hand of every man; that all men whom he hath made may know [it].
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Then the beasts go into coverts, and remain in their dens.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Out of the chamber [of the south] cometh the storm: and cold out of the north.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 By the breath of God ice is given: and the breadth of the waters is straitened.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Yea, he ladeth the thick cloud with moisture; he spreadeth abroad the cloud of his lightning:
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 And it is turned round about by his guidance, that they may do whatsoever he commandeth them upon the face of the habitable world.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Whether it be for correction, or for his land, or for mercy, that he cause it to come.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Hearken unto this, O Job: stand still, and consider the wondrous works of God.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Dost thou know how God layeth [his charge] upon them, and causeth the lightning of his cloud to shine?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of him which is perfect in knowledge?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 How thy garments are warm, when the earth is still by reason of the south [wind]?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Canst thou with him spread out the sky, which is strong as a molten mirror?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Teach us what we shall say unto him; [for] we cannot order [our speech] by reason of darkness.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Shall it be told him that I would speak? or should a man wish that he were swallowed up?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 And now men see not the light which is bright in the skies: but the wind passeth, and cleanseth them.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Out of the north cometh golden splendour: God hath upon him terrible majesty.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 [Touching] the Almighty, we can not find him out; he is excellent in power: and in judgment and plenteous justice he will not afflict.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Men do therefore fear him: he regardeth not any that are wise of heart.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
