Job 36
1 Elihu also proceeded, and said,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Suffer me a little, and I will shew thee: for I have yet somewhat to say on God’s behalf.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 I will fetch my knowledge from afar, and will ascribe righteousness to my Maker.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 For truly my words are not false: one that is perfect in knowledge is with thee.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Behold, God is mighty, and despiseth not any: he is mighty in strength of understanding.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 He preserveth not the life of the wicked: but giveth to the afflicted [their] right.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 He withdraweth not his eyes from the righteous: but with kings upon the throne he setteth them for ever, and they are exalted.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 And if they be bound in fetters, and be taken in the cords of affliction;
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Then he sheweth them their work, and their transgressions, that they have behaved themselves proudly.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 He openeth also their ear to instruction, and commandeth that they return from iniquity.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 If they hearken and serve [him], they shall spend their days in prosperity, and their years in pleasures.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 But if they hearken not, they shall perish by the sword, and they shall die without knowledge.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 But they that are godless in heart lay up anger: they cry not for help when he bindeth them.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 They die in youth, and their life [perisheth] among the unclean.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 He delivereth the afflicted by his affliction, and openeth their ear in oppression.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Yea, he would have led thee away out of distress into a broad place, where there is no straitness; and that which is set on thy table should be full of fatness.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 But thou art full of the judgment of the wicked: judgment and justice take hold [on thee].
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Because there is wrath, beware lest thou be led away by [thy] sufficiency; neither let the greatness of the ransom turn thee aside.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Will thy riches suffice, [that thou be] not in distress, or all the forces of [thy] strength?
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Desire not the night, when peoples are cut off in their place.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Take heed, regard not iniquity: for this hast thou chosen rather than affliction.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Behold, God doeth loftily in his power: who is a teacher like unto him?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Who hath enjoined him his way? or who can say, Thou hast wrought unrighteousness?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Remember that thou magnify his work, whereof men have sung.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 All men have looked thereon; man beholdeth it afar off.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Behold, God is great, and we know him not; the number of his years is unsearchable.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 For he draweth up the drops of water, which distil in rain from his vapour:
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Which the skies pour down and drop upon man abundantly.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Yea, can any understand the spreadings of the clouds, the thunderings of his pavilion?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Behold, he spreadeth his light around him; and he covereth the bottom of the sea.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 For by these he judgeth the peoples; he giveth meat in abundance.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 He covereth his hands with the lightning; and giveth it a charge that it strike the mark.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 The noise thereof telleth concerning him, the cattle also concerning [the storm] that cometh up.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
