Job 34
1 Moreover Elihu answered and said,
Och Elihu svarade, och sade:
2 Hear my words, ye wise men; and give ear unto me, ye that have knowledge.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 For the ear trieth words, as the palate tasteth meat.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Let us choose for us that which is right: let us know among ourselves what is good.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 For Job hath said, I am righteous, and God hath taken away my right:
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Notwithstanding my right I am [accounted] a liar; my wound is incurable, [though I am] without transgression.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 What man is like Job, who drinketh up scorning like water?
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 Which goeth in company with the workers of iniquity, and walketh with wicked men.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 For he hath said, it profiteth a man nothing that he should delight himself with God.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Therefore hearken unto me, ye men of understanding: far be it from God, that he should do wickedness; and from the Almighty, that he should commit iniquity.
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 For the work of a man shall he render unto him, and cause every man to find according to his ways.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Yea, of a surety, God will not do wickedly, neither will the Almighty pervert judgment.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Who gave him a charge over the earth? or who hath disposed the whole world?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 If he set his heart upon man, [if] he gather unto himself his spirit and his breath;
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 All flesh shall perish together, and man shall turn again unto dust.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 If now [thou hast] understanding, hear this: hearken to the voice of my words.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Shall even one that hateth right govern? and wilt thou condemn him that is just [and] mighty?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Is it [fit] to say to a king, [Thou art] vile? [or] to nobles, [Ye are] wicked?
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 [How much less to] him that respecteth not the persons of princes, nor regardeth the rich more than the poor? for they all are the work of his hands.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 In a moment they die, even at midnight; the people are shaken and pass away, and the mighty are taken away without hand.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 For his eyes are upon the ways of a man, and he seeth all his goings.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 There is no darkness, nor shadow of death, where the workers of iniquity may hide themselves.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 For he needeth not further to consider a man, that he should go before God in judgment.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 He breaketh in pieces mighty men [in ways] past finding out, and setteth others in their stead.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Therefore he taketh knowledge of their works; and he overturneth them in the night, so that they are destroyed.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 He striketh them as wicked men in the open sight of others;
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Because they turned aside from following him, and would not have regard to any of his ways:
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 So that they caused the cry of the poor to come unto him, and he heard the cry of the afflicted.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 When he giveth quietness, who then can condemn? and when he hideth his face, who then can behold him? whether [it be done] unto a nation, or unto a man, alike:
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 That the godless man reign not, that there be none to ensnare the people.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 For hath any said unto God, I have borne [chastisement], I will not offend [any more]:
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 That which I see not teach thou me: if I have done iniquity, I will do it no more?
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Shall his recompence be as thou wilt, that thou refusest it? for thou must choose, and not I: therefore speak what thou knowest.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Men of understanding will say unto me, yea, every wise man that heareth me:
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Job speaketh without knowledge, and his words are without wisdom.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Would that Job were tried unto the end, because of his answering like wicked men.
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 For he addeth rebellion unto his sin, he clappeth his hands among us, and multiplieth his words against God.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
