< Job 26 >
1 Then Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 How hast thou helped him that is without power! how hast thou saved the arm that hath no strength!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 How hast thou counselled him that hath no wisdom, and plentifully declared sound knowledge!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 To whom hast thou uttered words? and whose spirit came forth from thee?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 They that are deceased tremble beneath the waters and the inhabitants thereof.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Sheol is naked before him, and Abaddon hath no covering. (Sheol )
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol )
7 He stretcheth out the north over empty space, and hangeth the earth upon nothing.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 He bindeth up the waters in his thick clouds; and the cloud is not rent under them.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 He closeth in the face of his throne, and spreadeth his cloud upon it.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 He hath described a boundary upon the face of the waters, unto the confines of light and darkness.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 The pillars of heaven tremble and are astonished at his rebuke.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 He stirreth up the sea with his power, and by his understanding he smiteth through Rahab.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 By his spirit the heavens are garnished; his hand hath pierced the swift serpent.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Lo, these are but the outskirts of his ways: and how small a whisper do we hear of him! but the thunder of his power who can understand?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?