Job 24
1 Why are times not laid up by the Almighty? and why do not they which know him see his days?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 There are that remove the landmarks; they violently take away flocks, and feed them.
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 They drive away the ass of the fatherless, they take the widow’s ox for a pledge.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 They turn the needy out of the way: the poor of the earth hide themselves together.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Behold, as wild asses in the desert they go forth to their work, seeking diligently for meat; the wilderness [yieldeth] them food for their children.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 They cut their provender in the field; and they glean the vintage of the wicked.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 There are that pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor:
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 [So that] they go about naked without clothing, and being an-hungred they carry the sheaves;
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 They make oil within the walls of these men; they tread [their] winepresses, and suffer thirst.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 From out of the populous city men groan, and the soul of the wounded crieth out: yet God imputeth it not for folly.
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 These are of them that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 The murderer riseth with the light, he killeth the poor and needy; and in the night he is as a thief.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying, No eye shall see me: and he disguiseth his face.
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 In the dark they dig through houses: they shut themselves up in the daytime; they know not the light.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 For the morning is to all of them as the shadow of death; for they know the terrors of the shadow of death.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 He is swift upon the face of the waters; their portion is cursed in the earth: he turneth not by the way of the vineyards.
»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19 Drought and heat consume the snow waters: [so doth] Sheol [those which] have sinned. (Sheol h7585)
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 The womb shall forget him; the worm shall feed sweetly on him; he shall be no more remembered: and unrighteousness shall be broken as a tree.
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 He devoureth the barren that beareth not; and doeth not good to the widow.
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 He draweth away the mighty also by his power: he riseth up, and no man is sure of life.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 [God] giveth them to be in security, and they rest thereon; and his eyes are upon their ways.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 They are exalted; yet a little while, and they are gone; yea, they are brought low, they are taken out of the way as all other, and are cut off as the tops of the ears of corn.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 And if it be not so now, who will prove me a liar, and make my speech nothing worth?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
