Job 22
1 Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Can a man be profitable unto God? surely he that is wise is profitable unto himself.
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Is it any pleasure to the Almighty, that thou art righteous? or is it gain [to him], that thou makest thy ways perfect?
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Is it for thy fear [of him] that he reproveth thee, that he entereth with thee into judgment?
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Is not thy wickedness great? neither is there any end to thine iniquities.
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 For thou hast taken pledges of thy brother for nought, and stripped the naked of their clothing.
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Thou hast not given water to the weary to drink, and thou hast withholden bread from the hungry.
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 But as for the mighty man, he had the earth; and the honourable man, he dwelt in it.
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Thou hast sent widows away empty, and the arms of the fatherless have been broken.
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Therefore snares are round about thee, and sudden fear troubleth thee,
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 Or darkness, that thou canst not see, and abundance of waters cover thee.
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Is not God in the height of heaven? and behold the height of the stars, how high they are!
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 And thou sayest, What doth God know? can he judge through the thick darkness?
därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Thick clouds are a covering to him, that he seeth not; and he walketh in the circuit of heaven.
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15 Wilt thou keep the old way which wicked men have trodden?
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Who were snatched away before their time, whose foundation was poured out as a stream:
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 Who said unto God, Depart from us; and, What can the Almighty do for us?
de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Yet he fired their houses with good things: but the counsel of the wicked is far from me.
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 The righteous see it, and are glad; and the innocent laugh them to scorn:
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 [Saying], Surely they that did rise up against us are cut off, and the remnant of them the fire hath consumed.
»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21 Acquaint now thyself with him, and be at peace: thereby good shall come unto thee.
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Receive, I pray thee, the law from his mouth, and lay up his words in thine heart.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 If thou return to the Almighty, thou shalt be built up; if thou put away unrighteousness far from thy tents.
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 And lay thou [thy] treasure in the dust, and [the gold of] Ophir among the stones of the brooks;
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 And the Almighty shall be thy treasure, and precious silver unto thee.
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 For then shalt thou delight thyself in the Almighty, and shalt lift up thy face unto God.
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Thou shalt make thy prayer unto him, and he shall hear thee; and thou shalt pay thy vows.
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Thou shalt also decree a thing, and it shall be established unto thee; and light shall shine upon thy ways.
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 When they cast [thee] down, thou shalt say, [There is] lifting up; and the humble person he shall save.
Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 He shall deliver [even] him that is not innocent: yea, he shall be delivered through the cleanness of thine hands.
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
