Job 20
1 Then answered Zophar the Naamathite, and said,
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Therefore do my thoughts give answer to me, even by reason of my haste that is in me.
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 I have heard the reproof which putteth me to shame, and the spirit of my understanding answereth me.
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 Knowest thou [not] this of old time, since man was placed upon earth,
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 That the triumphing of the wicked is short, and the joy of the godless but for a moment?
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Though his excellency mount up to the heavens, and his head reach unto the clouds;
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 Yet he shall perish for ever like his own dung: they which have seen him shall say, Where is he?
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 He shall fly away as a dream, and shall not be found: yea, he shall be chased away as a vision of the night.
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 The eye which saw him shall see him no more; neither shall his place any more behold him.
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 His children shall seek the favour of the poor, and his hands shall give back his wealth.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 His bones are full of his youth, but it shall lie down with him in the dust.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 Though wickedness be sweet in his mouth, though he hide it under his tongue;
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 Though he spare it, and will not let it go, but keep it still within his mouth;
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 Yet his meat in his bowels is turned, it is the gall of asps within him.
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 He hath swallowed down riches, and he shall vomit them up again: God shall cast them out of his belly.
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 He shall suck the poison of asps: the viper’s tongue shall slay him.
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 He shall not look upon the rivers, the flowing streams of honey and butter.
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 That which he laboured for shall he restore, and shall not swallow it down; according to the substance that he hath gotten, he shall not rejoice.
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 For he hath oppressed and forsaken the poor; he hath violently taken away an house, and he shall not build it up.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 Because he knew no quietness within him, he shall not save aught of that wherein he delighteth.
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 There was nothing left that he devoured not; therefore his prosperity shall not endure.
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 In the fulness of his sufficiency he shall be in straits: the hand of every one that is in misery shall come upon him.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 When he is about to fill his belly, [God] shall cast the fierceness of his wrath upon him, and shall rain it upon him while he is eating.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 He shall flee from the iron weapon, and the bow of brass shall strike him through.
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 He draweth it forth, and it cometh out of his body: yea, the glittering point cometh out of his gall; terrors are upon him.
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 All darkness is laid up for his treasures: a fire not blown [by man] shall devour him; it shall consume that which is left in his tent.
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 The heavens shall reveal his iniquity, and the earth shall rise up against him.
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 The increase of his house shall depart, [his goods] shall flow away in the day of his wrath.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 This is the portion of a wicked man from God, and the heritage appointed unto him by God.
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
