Job 13
1 Lo, mine eye hath seen all [this], mine ear hath heard and understood it.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 What ye know, [the same] do I know also: I am not inferior unto you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 But ye are forgers of lies, ye are all physicians of no value.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Oh that ye would altogether hold your peace! and it should be your wisdom.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Will ye speak unrighteously for God, and talk deceitfully for him?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Will ye respect his person? will ye contend for God?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Is it good that he should search you out? or as one deceiveth a man, will ye deceive him?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 He will surely reprove you, if ye do secretly respect persons.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Shall not his excellency make you afraid, and his dread fall upon you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Your memorable sayings [are] proverbs of ashes, your defences [are] defences of clay.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what wilt.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Wherefore should I take my flesh in my teeth, and put my life in mine hand?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Though he slay me, yet will I wait for him: nevertheless I will maintain my ways before him.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 This also shall be my salvation; for a godless man shall not come before him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hear diligently my speech, and let my declaration be in your ears.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Behold now, I have ordered my cause; I know that I am righteous.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Who is he that will contend with me? for now shall I hold my peace and give up the ghost.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only do not two things unto me, then will I not hide myself from thy face:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Withdraw thine hand far from me; and let not thy terror make me afraid.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Then call thou, and I will answer; or let me speak, and answer thou me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many are mine iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Wherefore hidest thou thy face, and holdest me for thine enemy?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Wilt thou harass a driven leaf? and wilt thou pursue the dry stubble?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 For thou writest bitter things against me, and makest me to inherit the iniquities of my youth:
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Thou puttest my feet also in the stocks, and markest all my paths; thou drawest thee a line about the soles of my feet:
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Though I am like a rotten thing that consumeth, like a garment that is moth-eaten.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
