Jeremiah 3
1 They say, If a man put away his wife, and she go from him, and become another man’s, shall he return unto her again? shall not that land be greatly polluted? But thou hast played the harlot with many lovers; yet return again to me, saith the LORD.
Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger Herren.
2 Lift up thine eyes unto the bare heights, and see; where hast thou not been lain with? By the ways hast thou sat for them, as an Arabian in the wilderness; and thou hast polluted the land with thy whoredoms and with thy wickedness.
Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.
3 Therefore the showers have been withholden, and there hath been no latter rain; yet thou hadst a whore’s forehead, thou refusedst to be ashamed.
Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;
4 Wilt thou not from this time cry unto me, My father, thou art the guide of my youth?
Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;
5 Will he retain [his anger] for ever? will he keep it to the end? Behold, thou hast spoken and hast done evil things, and hast had thy way.
Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.
6 Moreover the LORD said unto me in the days of Josiah the king, Hast thou seen that which backsliding Israel hath done? she is gone up upon every high mountain and under every green tree, and there hath played the harlot.
Och Herren sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri.
7 And I said after she had done all these things, She will return unto me; but she returned not: and her treacherous sister Judah saw it.
Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.
8 And I saw, when, for this very cause that backsliding Israel had committed adultery, I had put her away and given her a bill of divorcement, yet treacherous Judah her sister feared not; but she also went and played the harlot.
Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri.
9 And it came to pass through the lightness of her whoredom, that the land was polluted, and she committed adultery with stones and with stocks.
Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.
10 And yet for all this her treacherous sister Judah hath not returned unto me with her whole heart, but feignedly, saith the LORD.
Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger Herren.
11 And the LORD said unto me, Backsliding Israel hath shewn herself more righteous than treacherous Judah.
Och Herren sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda.
12 Go, and proclaim these words toward the north, and say, Return, thou backsliding Israel, saith the LORD; I will not look in anger upon you: for I am merciful, saith the LORD, I will not keep [anger] for ever.
Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger Herren, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger Herren, och vill icke vredgas evinnerliga.
13 Only acknowledge thine iniquity, that thou hast transgressed against the LORD thy God, and hast scattered thy ways to the strangers under every green tree, and ye have not obeyed my voice, saith the LORD.
Allenast känn dina missgerningar, att du emot Herran din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger Herren.
14 Return, O backsliding children, saith the LORD; for I am a husband unto you: and I will take you one of a city, and two of a family, and I will bring you to Zion:
Omvänder eder, I affälliga barn, säger Herren; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;
15 and I will give you shepherds according to mine heart, which shall feed you with knowledge and understanding.
Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.
16 And it shall come to pass, when ye be multiplied and increased in the land, in those days, saith the LORD, they shall say no more, The ark of the covenant of the LORD; neither shall it come to mind: neither shall they remember it; neither shall they visit it; neither shall [that] be done any more.
Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger Herren, på den tiden intet mer tala om Herrans förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;
17 At that time they shall call Jerusalem the throne of the LORD; and all the nations shall be gathered unto it, to the name of the LORD, to Jerusalem: neither shall they walk any more after the stubbornness of their evil heart.
Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem Herrans säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för Herrans Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.
18 In those days the house of Judah shall walk with the house of Israel, and they shall come together out of the land of the north to the land that I gave for an inheritance unto your fathers.
På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.
19 But I said, How shall I put thee among the children, and give thee a pleasant land, a goodly heritage of the hosts of the nations? and I said, Ye shall call me My father; and shall not turn away from following me.
Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.
20 Surely as a wife treacherously departeth from her husband, so have ye dealt treacherously with me, O house of Israel, saith the LORD.
Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger Herren.
21 A voice is heard upon the bare heights, the weeping [and] the supplications of the children of Israel; for that they have perverted their way, they have forgotten the LORD their God.
Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och Herran sin Gud förgätit hafva.
22 Return, ye backsliding children, I will heal your backslidings, Behold, we are come unto thee; for thou art the LORD our God.
Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst Herren vår Gud.
23 Truly in vain is [the help that is looked for] from the hills, the tumult on the mountains: truly in the LORD our God is the salvation of Israel.
Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af Herranom vårom Gud.
24 But the shameful thing hath devoured the labour of our fathers from our youth; their flocks and their herds, their sons and their daughters.
Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.
25 Let us lie down in our shame, and let our confusion cover us: for we have sinned against the LORD our God, we and our fathers, from our youth even unto this day: and we have not obeyed the voice of the LORD our God.
Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot Herran vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke Herrans vår Guds röst.
