James 1
1 James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are of the Dispersion, greeting.
Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
2 Count it all joy, my brethren, when ye fall into manifold temptations;
Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
3 Knowing that the proof of your faith worketh patience.
Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
4 And let patience have [its] perfect work, that ye may be perfect and entire, lacking in nothing.
Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5 But if any of you lacketh wisdom, let him ask of God, who giveth to all liberally and upbraideth not; and it shall be given him.
Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6 But let him ask in faith, nothing doubting: for he that doubteth is like the surge of the sea driven by the wind and tossed.
Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7 For let not that man think that he shall receive anything of the Lord;
Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8 a doubleminded man, unstable in all his ways.
En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9 But let the brother of low degree glory in his high estate:
Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10 and the rich, in that he is made low: because as the flower of the grass he shall pass away.
Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
11 For the sun ariseth with the scorching wind, and withereth the grass; and the flower thereof falleth, and the grace of the fashion of it perisheth: so also shall the rich man fade away in his goings.
Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
12 Blessed is the man that endureth temptation: for when he hath been approved, he shall receive the crown of life, which [the Lord] promised to them that love him.
Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
13 Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, and he himself tempteth no man:
Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
14 but each man is tempted, when he is drawn away by his own lust, and enticed.
Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
15 Then the lust, when it hath conceived, beareth sin: and the sin, when it is fullgrown, bringeth forth death.
Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
16 Be not deceived, my beloved brethren.
Farer icke ville, mine käre bröder.
17 Every good gift and every perfect boon is from above, coming down from the Father of lights, with whom can be no variation, neither shadow that is cast by turning.
All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
18 Of his own will he brought us forth by the word of truth, that we should be a kind of firstfruits of his creatures.
Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
19 Ye know [this], my beloved brethren. But let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath:
Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
20 for the wrath of man worketh not the righteousness of God.
Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
21 Wherefore putting away all filthiness and overflowing of wickedness, receive with meekness the implanted word, which is able to save your souls.
Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
22 But be ye doers of the word, and not hearers only, deluding your own selves.
Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
23 For if any one is a hearer of the word, and not a doer, he is like unto a man beholding his natural face in a mirror:
Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
24 for he beholdeth himself, and goeth away, and straightway forgetteth what manner of man he was.
Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
25 But he that looketh into the perfect law, the [law] of liberty, and [so] continueth, being not a hearer that forgetteth, but a doer that worketh, this man shall be blessed in his doing.
Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
26 If any man thinketh himself to be religious, while he bridleth not his tongue but deceiveth his heart, this man’s religion is vain.
Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
27 Pure religion and undefiled before our God and Father is this, to visit the fatherless and widows in their affliction, [and] to keep himself unspotted from the world.
Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
