Isaiah 56
1 Thus saith the LORD, Keep ye judgment, and do righteousness: for my salvation is near to come, and my righteousness to be revealed.
Så säger Herren: Håller rätt, och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, att hon kommer, och min rättfärdighet, att hon uppenbar varder.
2 Blessed is the man that doeth this, and the son of man that holdeth fast by it; that keepeth the sabbath from profaning it, and keepeth his hand from doing any evil.
Väl är de mennisko, som detta gör, och menniskos barne, som det fast håller; så att hon håller Sabbathen, och icke ohelgar honom, och håller sina hand, att hon intet argt gör.
3 Neither let the stranger, that hath joined himself to the LORD, speak, saying, The LORD will surely separate me from his people: neither let the eunuch say, Behold, I am a dry tree.
Och den främmande, som sig till Herran gifvit hafver, skall icke säga: Herren varder mig afskiljandes ifrå sitt folk; och den snöpte skall icke säga: Si jag är ett torrt trä.
4 For thus saith the LORD of the eunuchs that keep my sabbaths, and choose the things that please me, and hold fast by my covenant:
Ty så säger Herren till de snöpta, som hålla mina Sabbather, och utvälja det mig behagar, och fatta mitt förbund fast:
5 Unto them will I give in mine house and within my walls a memorial and a name better than of sons and of daughters; I will give them an everlasting name, that shall not be cut off.
Dem skall jag gifva ett rum i mitt hus, och i mina murar, och ett bättre namn än sönom och döttrom; ett evigt namn skall jag gifva dem, det icke förgås skall.
6 Also the strangers, that join themselves to the LORD, to minister unto him, and to love the name of the LORD, to be his servants, every one that keepeth the sabbath from profaning it, and holdeth fast by my covenant;
Och de främmandes barn, som sig till Herran gifvit hafva, att de skola honom tjena och älska Herrans Namn, på det de skola vara hans tjenare, hvar och en som Sabbathen håller, så att han icke ohelgar honom, och håller mitt förbund fast;
7 even them will I bring to my holy mountain, and make them joyful in my house of prayer; their burnt offerings and their sacrifices shall be accepted upon mine altar: for mine house shall be called an house of prayer for all peoples.
De samma skall jag hafva till mitt helga berg, och skall glädja dem uti mitt bönehus; och deras offer och bränneoffer skola vara mig tacknämliga på mitt altare; ty mitt hus kallas ett bönehus allom folkom.
8 The Lord GOD which gathereth the outcasts of Israel saith, Yet will I gather [others] to him, beside his own that are gathered.
Herren Herren, som de fördrefna af Israel församlar, säger: Jag vill ännu mer församla till den hopen, som församlad är.
9 All ye beasts of the field, come to devour, [yea], all ye beasts in the forest.
All djur på markene kommer och äter; ja, all djur i skogenom.
10 His watchmen are blind, they are all without knowledge; they are all dumb dogs, they cannot bark; dreaming, lying down, loving to slumber.
Alle deras vaktare äro blinde, de veta allesamman intet; tyste hundar äro de, och kunna intet straffa; äro late, ligga och sofva gerna.
11 Yea, the dogs are greedy, they can never have enough; and these are shepherds that cannot understand: they have all turned to their own way, each one to his gain, from every quarter.
Men de äro starke hundar till kroppen, så att de aldrig kunna mätte varda. Si, herdarna veta intet förstånd; hvar och en ser uppå sin väg; hvar och en girigas för sig i sitt stånd:
12 Come ye, [say they], I will fetch wine, and we will fill ourselves with strong drink; and tomorrow shall be as this day, [a day] great beyond measure.
Kommer, låter oss hemta vin, och dricka oss druckna, och vara så i morgon som i dag, och ändå mycket mer.
