Isaiah 2
1 The word that Isaiah the son of Amoz saw concerning Judah and Jerusalem.
Detta är det Esaia, Amos son, såg om Juda och Jerusalem:
2 And it shall come to pass in the latter days, that the mountain of the LORD’S house shall be established in the top of the mountains, and shall be exalted above the hills; and all nations shall flow unto it.
Uti yttersta tiden skall det berget, der Herrans hus är, tillredt varda, högre än all berg, och öfver all berg upphöjdt varda; och alle Hedningar skola löpa dertill;
3 And many peoples shall go and say, come ye, and let us go up to the mountain of the LORD, to the house of the God of Jacob; and he will teach us of his ways, and we will walk in his paths: for out of Zion shall go forth the law, and the word of the LORD from Jerusalem.
Och mycket folk gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på Herrans berg, till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandrom på hans stigar; ty af Zion skall lagen utgå, och Herrans ord af Jerusalem.
4 And he shall judge between the nations, and shall reprove many peoples: and they shall beat their swords into plowshares, and their spears into pruninghooks: nation shall not lift up sword against nation, neither shall they learn war any more.
Och han skall döma ibland Hedningarna, och straffa mång folk; då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.
5 O house of Jacob, come ye, and let us walk in the light of the LORD.
Kommer, I af Jacobs hus, låt oss vandra uti Herrans ljus.
6 For thou hast forsaken thy people the house of Jacob, because they be filled [with customs] from the east, and [are] soothsayers like the Philistines, and they strike hands with the children of strangers.
Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.
7 Their land also is full of silver and gold, neither is there any end of their treasures; their land also is full of horses, neither is there any end of their chariots.
Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.
8 Their land also is full of idols; they worship the work of their own hands, that which their own fingers have made.
Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.
9 And the mean man is bowed down, and the great man is brought low; therefore forgive them not.
Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.
10 Enter into the rock, and hide thee in the dust, from before the terror of the LORD, and from the glory of his majesty.
Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät.
11 The lofty looks of man shall be brought low, and the haughtiness of men shall be bowed down, and the LORD alone shall be exalted in that day.
Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men Herren skall på den tid allena hög vara.
12 For there shall be a day of the LORD of hosts upon all that is proud and haughty, and upon all that is lifted up; and it shall be brought low:
Ty Herrans Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;
13 and upon all the cedars of Lebanon, that are high and lifted up, and upon all the oaks of Bashan;
Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;
14 and upon all the high mountains, and upon all the hills that are lifted up;
Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;
15 and upon every lofty tower, and upon every fenced wall;
Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;
16 and upon all the ships of Tarshish; and upon all pleasant imagery.
Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;
17 And the loftiness of man shall be bowed down, and the haughtiness of men shall be brought low: and the LORD alone shall be exalted in that day.
Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och Herren allena hög vara på den tiden.
18 And the idols shall utterly pass away.
Och afgudarna skola platt förgås.
19 And men shall go into the caves of the rocks, and into the holes of the earth, from before the terror of the LORD, and from the glory of his majesty, when he ariseth to shake mightily the earth.
Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.
20 In that day a man shall cast away his idols of silver, and his idols of gold, which they made for him to worship, to the moles and to the bats;
På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;
21 to go into the caverns of the rocks, and into the clefts of the ragged rocks, from before the terror of the LORD, and from the glory of his majesty, when he ariseth to shake mightily the earth.
På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.
22 Cease ye from man, whose breath is in his nostrils: for wherein is he to be accounted of?
Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.
