Hosea 8
1 [SET] the trumpet to thy mouth. As an eagle [he cometh] against the house of the LORD: because they have transgressed my covenant, and trespassed against my law.
Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag;
2 They shall cry unto me, My God, we Israel know thee.
Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel.
3 Israel hath cast off that which is good: the enemy shall pursue him.
Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem.
4 They have set up kings, but not by me; they have made princes, and I knew it not: of their silver and their gold have they made them idols, that they may be cut off.
De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola.
5 He hath cast off thy calf, O Samaria; mine anger is kindled against them: how long will it be ere they attain to innocency?
Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda.
6 For from Israel is even this; the workman made it, and it is no God: yea, the calf of Samaria shall be broken in pieces.
Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda.
7 For they sow the wind, and they shall reap the whirlwind: he hath no standing corn; the blade shall yield no meal; if so be it yield, strangers shall swallow it up.
Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp.
8 Israel is swallowed up: now are they among the nations as a vessel wherein is no pleasure.
Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile;
9 For they are gone up to Assyria, [like] a wild ass alone by himself: Ephraim hath hired lovers.
Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom;
10 Yea, though they hire among the nations, now will I gather them; and they begin to be minished by reason of the burden of the king of princes.
Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga.
11 Because Ephraim hath multiplied altars to sin, altars have been unto him to sin.
Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd.
12 Though I write for him my law in ten thousand [precepts], they are counted as a strange thing.
Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri.
13 As for the sacrifices of mine offerings, they sacrifice flesh and eat it; but the LORD accepteth them not: now will he remember their iniquity, and visit their sins; they shall return to Egypt.
Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända.
14 For Israel hath forgotten his Maker, and builded palaces; and Judah hath multiplied fenced cities: but I will send a fire upon his cities, and it shall devour the castles thereof.
Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus.
