Hosea 2
1 Say ye unto your brethren, Ammi; and to your sisters, Ruhamah.
Säger edrom brödrom: De äro mitt folk, och edro syster, att hon är i ynnest.
2 Plead with your mother, plead; for she is not my wife, neither am I her husband: and let her put away her whoredoms from her face, and her adulteries from between her breasts;
Säger domen öfver edra moder, att hon är intet mer min hustru, och jag vill intet hafva henne; beder henne kasta bort sitt boleri ifrå sig, och sitt horeri ifrå sin bröst;
3 lest I strip her naked, and set her as in the day that she was born, and make her as a wilderness, and set her like a dry land, and slay her with thirst;
På det jag icke skall afkläda henne nakna, och sätta henne, lika som hon var, då hon rådd var, och jag då gör henne såsom ett öde, och såsom ett torrt land, att jag icke låter henne dö af törst;
4 Yea, upon her children will I have no mercy; for they be children of whoredom.
Och icke förbarmar mig öfver hennes barn; ty de äro horobarn;
5 for their mother hath played the harlot: she that conceived them hath done shamefully: for she said, I will go after my lovers, that give me my bread and my water, my wool and my flax, mine oil and my drink.
Och deras moder är en hora; och den dem burit hafver, hon häller sig skamliga, I och säger: Jag vill löpa efter mina bolar, hvilke mig gifva bröd, vatten, ull, lin, oljo och dryck.
6 Therefore, behold, I will hedge up thy way with thorns, and I will make a fence against her, that she shall not find her paths.
Derföre, si, jag skall igentäppa din väg med törne, och gärda der en gård före, att hon icke skall finna sina stigar.
7 And she shall follow after her lovers, but she shall not overtake them; and she shall seek them, but shall not find them: then shall she say, I will go and return to my first husband; for then was it better with me than now.
Och då hon löper efter sina bolar, skall hon intet fä dem, och icke finna dem, när hon söker efter dem, och måste säga: Jag vill gå till min förra man igen, der jag bättre mådde, än jag nu mår.
8 For she did not know that I gave her the corn, and the wine, and the oil, and multiplied unto her silver and gold, which they used for Baal.
Ty hon vill icke veta, att jag är den som gifver henne korn, must och oljo, och hafver gifvit henne mycket silfver och guld, der de Baal af gjort hafva.
9 Therefore will I take back my corn in the time thereof, and my wine in the season thereof, and will pluck away my wool and my flax which should have covered her nakedness.
Derföre vill jag taga mitt korn och must igen i sinom tid, och bortvända mina ull och lin, der hon sina blygd med betäcker.
10 And now will I discover her lewdness in the sight of her lovers, and none shall deliver her out of mine hand.
Nu vill jag upptäcka hennes skam för hennes bolars ögon, och ingen skall undsätta henne utu mine hand.
11 I will also cause all her mirth to cease, her feasts, her new moons, and her sabbaths, and all her solemn assemblies.
Och jag skall göra en ända med all hennes fröjd, högtider, nymånader, Sabbather, och alla hennes helgedagar.
12 And I will lay waste her vines and her fig trees, whereof she hath said, These are my hire that my lovers have given me: and I will make them a forest, and the beasts of the field shall eat them.
Jag skall öde göra hennes vinträ och fikonaträ, efter hon säger: Det är min lön, som mine bolar gifva mig; jag skall göra en skog deraf, att vilddjuren skola uppäta det.
13 And I will visit upon her the days of the Baalim, unto which she burned incense; when she decked herself with her earrings and her jewels, and went after her lovers, and forgat me, saith the LORD.
Alltså skall jag hemsöka Baalims dagar öfver henne, hvilkom hon rökoffer gör, och pryder sig med spann och halsband, och löper efter sina bolar, och förgäter mig, säger Herren.
14 Therefore, behold, I will allure her, and bring her into the wilderness, and speak comfortably unto her.
Derföre, si, jag vill locka henne, och föra henne uti öknena, och tala ljufliga med henne.
15 And I will give her her vineyards from thence, and the valley of Achor for a door of hope: and she shall make answer there, as in the days of her youth, and as in the day when she came up out of the land of Egypt.
Der vill jag gifva henne sin rätta vingård, och Achors dal, der man predika skall det I hoppas skolen; och der skall hon sjunga, lika som i hennes ungdoms tid, då hon utur Egypti land drog.
16 And it shall be at that day, saith the LORD, that thou shalt call me Ishi; and shalt call me no more Baali.
Och på den tiden, säger Herren, skall du kalla mig: min man, och icke mer kalla mig: min Baal.
17 For I will take away the names of the Baalim out of her mouth, and they shall no more be mentioned by their name.
Ty jag skall låta Baalims namn bortkomma utu hennes mun, så att man deras namn icke mer ihågkomma skall.
18 And in that day will I make a covenant for them with the beasts of the field, and with the fowls of heaven, and with the creeping things of the ground: and I will break the bow and the sword and the battle out of the land, and will make them to lie down safely.
Och jag skall på den tiden göra dem ett förbund med vilddjuren på markene, med foglarna under himmelen, och med matkarna på jordene; och skall borttaga båga, svärd och krig utu landena, och låta dem bo säkre.
19 And I will betroth thee unto me for ever; yea, I will betroth thee unto me in righteousness, and in judgment, and in lovingkindness, and in mercies.
Jag vill trolofva dig mig i evig tid; jag skall trolofva dig mig uti rättfärdighet och dom, uti nåd och barmhertighet;
20 I will even betroth thee unto me in faithfulness: and thou shalt know the LORD.
Ja, uti trone vill jag trolofva dig mig; och du skall känna Herran.
21 And it shall come to pass in that day, I will answer, saith the LORD, I will answer the heavens, and they shall answer the earth;
På den tiden, säger Herren, vill jag höra; jag skall höra himmelen, och himmelen skall höra jordena;
22 and the earth shall answer the corn, and the wine, and the oil; and they shall answer Jezreel.
Och jorden skall höra kornet, must och oljo, och de skola höra Jisreel.
23 And I wilt sow her unto me in the earth; and I will have mercy upon her that had not obtained mercy; and I will say to them which were not my people, Thou art my people; and they shall say, [Thou art] my God.
Och jag skall behålla henne mig för en säd på jordene, och förbarma mig öfver henne som i ogunst var, och säga till det som intet var mitt folk: Du äst mitt folk; och det skall säga: Du äst min Gud.
