Acts 4
1 And as they spake unto the people, the priests and the captain of the temple and the Sadducees came upon them,
Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.
2 being sore troubled because they taught the people, and proclaimed in Jesus the resurrection from the dead.
Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
3 And they laid hands on them, and put them in ward unto the morrow: for it was now eventide.
Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.
4 But many of them that heard the word believed; and the number of the men came to be about five thousand.
Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
5 And it came to pass on the morrow, that their rulers and elders and scribes were gathered together in Jerusalem;
Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;
6 and Annas the high priest [was there], and Caiaphas, and John, and Alexander, and as many as were of the kindred of the high priest.
där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.
7 And when they had set them in the midst, they inquired, By what power, or in what name, have ye done this?
Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: "Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?"
8 Then Peter, filled with the Holy Ghost, said unto them, Ye rulers of the people, and elders,
Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: "I folkets rådsherrar och äldste,
9 if we this day are examined concerning a good deed done to an impotent man, by what means this man is made whole;
eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
10 be it known unto you all, and to all the people of Israel, that in the name of Jesus Christ of Nazareth, whom ye crucified, whom God raised from the dead, [even] in him doth this man stand here before you whole.
så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.
11 He is the stone which was set at nought of you the builders, which was made the head of the corner.
Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
12 And in none other is there salvation: for neither is there any other name under heaven, that is given among men, wherein we must be saved.
Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta."
13 Now when they beheld the boldness of Peter and John, and had perceived that they were unlearned and ignorant men, they marveled; and they took knowledge of them, that they had been with Jesus.
När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
14 And seeing the man which was healed standing with them, they could say nothing against it.
Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.
15 But when they had commanded them to go aside out of the council, they conferred among themselves,
De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra
16 saying, What shall we do to these men? for that indeed a notable miracle hath been wrought through them, is manifest to all that dwell in Jerusalem; and we cannot deny it.
och sade: "Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
17 But that it spread no further among the people, let us threaten them, that they speak henceforth to no man in this name.
Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa."
18 And they called them, and charged them not to speak at all nor teach in the name of Jesus.
Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.
19 But Peter and John answered and said unto them, Whether it be right in the sight of God to hearken unto you rather than unto God, judge ye:
Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: "Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;
20 for we cannot but speak the things which we saw and heard.
vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört."
21 And they, when they had further threatened them, let them go, finding nothing how they might punish them, because of the people; for all men glorified God for that which was done.
Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.
22 For the man was more than forty years old, on whom this miracle of healing was wrought.
Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.
23 And being let go, they came to their own company, and reported all that the chief priests and the elders had said unto them.
När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.
24 And they, when they heard it, lifted up their voice to God with one accord, and said, O Lord, thou that didst make the heaven and the earth and the sea, and all that in them is:
Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: "Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.
25 who by the Holy Ghost, [by] the mouth of our father David thy servant, didst say, Why did the Gentiles rage, And the peoples imagine vain things?
Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?
26 The kings of the earth set themselves in array, And the rulers were gathered together, Against the Lord, and against his Anointed:
Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'
27 for of a truth in this city against thy holy Servant Jesus, whom thou didst anoint, both Herod and Pontius Pilate, with the Gentiles and the peoples of Israel, were gathered together,
Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
28 to do whatsoever thy hand and thy counsel foreordained to come to pass.
de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.
29 And now, Lord, look upon their threatenings: and grant unto thy servants to speak thy word with all boldness,
Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
30 while thou stretchest forth thy hand to heal; and that signs and wonders may be done through the name of thy holy Servant Jesus.
i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
31 And when they had prayed, the place was shaken wherein they were gathered together; and they were all filled with the Holy Ghost, and they spake the word of God with boldness.
När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.
32 And the multitude of them that believed were of one heart and soul: and not one [of them] said that aught of the things which he possessed was his own; but they had all things common.
Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.
33 And with great power gave the apostles their witness of the resurrection of the Lord Jesus: and great grace was upon them all.
Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
34 For neither was there among them any that lacked: for as many as were possessors of lands or houses sold them, and brought the prices of the things that were sold,
Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda
35 and laid them at the apostles’ feet: and distribution was made unto each, according as any one had need.
och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.
36 And Joseph, who by the apostles was surnamed Barnabas (which is, being interpreted, Son of exhortation), a Levite, a man of Cyprus by race,
Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
37 having a field, sold it, and brought the money, and laid it at the apostles’ feet.
också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.
