Acts 20

1 And after the uproar was ceased, Paul having sent for the disciples and exhorted them, took leave of them, and departed for to go into Macedonia.

Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.

2 And when he had gone through those parts, and had given them much exhortation, he came into Greece.

Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;

3 And when he had spent three months [there], and a plot was laid against him by the Jews, as he was about to set sail for Syria, he determined to return through Macedonia.

Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.

4 And there accompanied him as far as Asia Sopater of Beroea, [the son] of Pyrrhus; and of the Thessalonians, Aristarchus and Secundus; and Gaius of Derbe, and Timothy; and of Asia, Tychicus and Trophimus.

Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.

5 But these had gone before, and were waiting for us at Troas.

Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.

6 And we sailed away from Philippi after the days of unleavened bread, and came unto them to Troas in five days; where we tarried seven days.

Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.

7 And upon the first day of the week, when we were gathered together to break bread, Paul discoursed with them, intending to depart on the morrow; and prolonged his speech until midnight.

På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.

8 And there were many lights in the upper chamber, where we were gathered together.

Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.

9 And there sat in the window a certain young man named Eutychus, borne down with deep sleep; and as Paul discoursed yet longer, being borne down by his sleep he fell down from the third story, and was taken up dead.

Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.

10 And Paul went down, and fell on him, and embracing him said, Make ye no ado; for his life is in him.

Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.

11 And when he was gone up, and had broken the bread, and eaten, and had talked with them a long while, even till break of day, so he departed.

Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.

12 And they brought the lad alive, and were not a little comforted.

Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.

13 But we, going before to the ship, set sail for Assos, there intending to take in Paul: for so had he appointed, intending himself to go by land.

Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.

14 And when he met us at Assos, we took him in, and came to Mitylene.

När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.

15 And sailing from thence, we came the following day over against Chios; and the next day we touched at Samos; and the day after we came to Miletus.

Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.

16 For Paul had determined to sail past Ephesus, that he might not have to spend time in Asia; for he was hastening, if it were possible for him, to be at Jerusalem the day of Pentecost.

Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.

17 And from Miletus he sent to Ephesus, and called to him the elders of the church.

Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.

18 And when they were come to him, he said unto them, Ye yourselves know, from the first day that I set foot in Asia, after what manner I was with you all the time,

När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;

19 serving the Lord with all lowliness of mind, and with tears, and with trials which befell me by the plots of the Jews:

Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;

20 how that I shrank not from declaring unto you anything that was profitable, and teaching you publicly, and from house to house,

Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;

21 testifying both to Jews and to Greeks repentance toward God, and faith toward our Lord Jesus Christ.

Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.

22 And now, behold, I go bound in the spirit unto Jerusalem, not knowing the things that shall befall me there:

Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;

23 save that the Holy Ghost testifieth unto me in every city, saying that bonds and afflictions abide me.

Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.

24 But I hold not my life of any account, as dear unto myself, so that I may accomplish my course, and the ministry which I received from the Lord Jesus, to testify the gospel of the grace of God.

Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.

25 And now, behold, I know that ye all, among whom I went about preaching the kingdom, shall see my face no more.

Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.

26 Wherefore I testify unto you this day, that I am pure from the blood of all men.

Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;

27 For I shrank not from declaring unto you the whole counsel of God.

Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.

28 Take heed unto yourselves, and to all the flock, in the which the Holy Ghost hath made you bishops, to feed the church of God, which he purchased with his own blood.

Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.

29 I know that after my departing grievous wolves shall enter in among you, not sparing the flock;

Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.

30 and from among your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away the disciples after them.

Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.

31 Wherefore watch ye, remembering that by the space of three years I ceased not to admonish every one night and day with tears.

Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.

32 And now I commend you to God, and to the word of his grace, which is able to build [you] up, and to give [you] the inheritance among all them that are sanctified.

Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.

33 I coveted no man’s silver, or gold, or apparel.

Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.

34 Ye yourselves know that these hands ministered unto my necessities, and to them that were with me.

Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.

35 In all things I gave you an example, how that so labouring ye ought to help the weak, and to remember the words of the Lord Jesus, how he himself said, It is more blessed to give than to receive.

All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.

36 And when he had thus spoken, he kneeled down, and prayed with them all.

Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.

37 And they all wept sore, and fell on Paul’s neck, and kissed him,

Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;

38 Sorrowing most of all for the word which he had spoken, that they should behold his face no more. And they brought him on his way unto the ship.

Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.